Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1867, sida 2

en annan menniskas förmak, hon må vara hvem som helst, och vänta till dess det behagar henne att taga emot, och dertill erfordras ett eget lynne. Den, som vill utbedja sig något af en annan, kan äfven på visst sätt förtjena denna väntan som ett straff derför att han icke kan stå på egna fötter. Men den, som är oafhängig och ej behöfver begära något af andra, och likväl fogar sig i detta missbruk, han förtjenar icke bättre och bör således ej beklaga sig. Rafael var flera gånger nära deran att taga sin hatt och lemna palatset, och om det endast hade varit fråga om hans egen angelägenhet, skulle han hastigt nog hafva verkställt detta beslut; men han tänkte dervid på de arma öboarne, hvilkas enda hopp nu hvilade på honom, och detta qvarhöll honom i väntsalen. Emellertid hade sennor Morales ganska mycket att föredraga hos hans excellens denna dag, och dessutom hade presidenten befallt fram sin vagn till klockan tolf för att inspektera en kasernbyggnad och der vidtaga några åtgärder. Klockan fattades tio minuter i tolf, då ministern slutligen afskedades och dervid erinrade hans excellens om den utlofvade inspekteringen. — Det finns några personer utei väntsalen, sade sennor Morales dervid, — mena rs excellens har knappast tid i dag. Ni illåter mig väl att tillsäga dem återkomna en annan gång? — Ja, ja, sade Castilla, som hade hufudet fullt af en mängd andra saker; — dag har jag ej tid. Var god och skicka ort dem! — Och i det han satte sig vid ordet, började han åter genomse de baber, som hans minister hade lemnat ho