Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1867, sida 2

publiken proklamerad, så kan detta brödraskap likräl berömma sig af att hålla England i stark och ständig spänning. Om äfven man icke hyser några allvarliga farhågor för feniernas stämplingar, så, med tillbjelp af de oftast öfverdrifna ryktena om deras planer, åstadkommer det feniska oväsendet stor oro och gör den engelska regeringen stort besvär. Den 12 dennes har den engelske utrikesministern, lord Stanley, förelagt parlamentet särskilda diplomatiska aktstycken, som angå upproret på Kandia. Bland dessa finnas många skrifrelser, som bevisa, att den stackars sjuke mannen äfven från England varit hårdare ansatt, än man förmodat. Så finnes dett. ex. en depesch till den engelske ambassadören i Konstantinopel, lord Lyons, af den 17 Januari, i hvilken det heter: ,,IHuru svaga än de anspråk kunna vara, som den grekiska regeringen har med afseende på en annexion af Kandia, så skola likväl dessa anspråk finna understöd från många håll, så länge man kan påstå, att den kristna befolkningen på Kandia undertryckes af turkiska regeringen. För att förhindra detta, kan Porten icke finna något bättre medel än att sjelf taga initiativet till afhjelpande af det missförhållande, som tjenar upproret till förevänning, samt att insätta en kristen guvernör, hvilken omgifver sig med ett råd, sammansatt af lika många muselmän som kristna. Hennes Maj:ts regering får på det allvarligaste uppmana Porten att öfverväga detta förslag. Det skulle ingalunda vara klokt af Porten att, genom ett fortsatt motstånd mot den allmänna meningen i Europa, fortfarande gifva sina motståndare fördelen i sina händer.