Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1867, sida 2

på det mest förekommande sätt, skakade hans hand, försäkrade honom att han gladde sig att äterse honom samt ej önskade något högre än att få ostörd tala vid honom ett par timmar, för att höra huru det tillgick derborta i de fremmande verldsdelar, som han hade besökt. Och hvarför hade han nu kommit hi för att tala med presidenten? Sennor Morales hade gerna önskat få veta det och kringgick frågan en lång stund på det mest slipade sätt. Men Rafael ville ej förstå honom, och det återstod endast således för ministern att direkte fråga honom derom, — men äfven detta hjelpte honom ej. Den unge mannen gaf honom endast undvikande svar. Presidenten hade önskat erhålla åtskilliga upplysningar om fremmande förhållanden, alldeles i öfverensstämmelse med sennor Morales nyss uttalade önskan, — kanske nyfikenhet, — kanske forskningsbegär; och han kunde verkligen lemna honom åtskilliga intressanta meddelanden. Morales erfor ej något annat, och emedan äfven presidenten hade anländt, — de hade redan för en stund sedan hört hans vagn stanna framför portarne, — så blef samtalet plötsligt afbrutet. Så snart en af de galonerade lakejerna öppnade salsdörren, bugade ministern sig för den unge mannen och tog naturligtvis företrädet i anspråk för sig, och Rafael kunde emellertid at hjertans lust njuta af väntningssalens fröjder. En stund uthärdade han denna väntan tåligt samt gick med korslagda armar fram och tillbaka i det stora gemaket. Men för hvarje verklig man ligger det någonting nedsättande uti att qvarhållas i