Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1867, sida 2

——— — — — — — ———— öppnade hans korg. Men misstankan om stöld tycktes vara ogrundad, eller kanske hade han ej fått tid att tillegna sig näget. I korgen befanns endast det, som han hade uppgifvit: Smör samt ägg, och emedan Rafael sjelf icke kände lokalen och således ej kunde visa mulatten närmaste vägen till köket, vände han sig till den unga damen. — Då måste vi föra honom genom mitt rum, sade Lydia, — ty annars kommer han der nere åter in i tomma rum; emedan alla troligtvis äro i kyrkan. Hitåt, Muchacho, fortfor hon till mulatten, — gå genom den här gången så ligger köksdörren midt framför dig. Men låt mig ej få se dig för tredje gången i denna del af huset, annars tror jag att du ej vill begagna ditt minne; har du förstått mig? — Muchas gracias, sennorita, sade karlen och skrapade med foten, hvarvid han kastade en skygg blick på Rafael, — skall nog se efter den här gången. I morgon kan väl min syster vara på benen igen. Scipio kan inte bitta i de stora husen; se alla lika ut, men äro ändock olika, och med ännu en djup bugning, gick han ut genom dörren och linkade, synbart halt, genom gången, som förde till köket. — Akta er för dessa svarta, sade Rasael, då han åter hade tillslutit dörren; — så pålitliga de än voro medan de höllos i slafveri, och så sällan de då befunnos delaktiga i en stöld, så annorlunda ir det nu, sedan de blifvit fria. Alla, med hvilka jag talat, hafva bekräftat att det ej finns ett fräckare, oförskämdare och derjemte illistigare folk än denna färgade ras, och af tio i grannskapet föröf