Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1867, sida 3

Samlas Ior all ,, KONSLVILUCIa OCm Dekralta det nordtyska förbundet, men i verkligheten stå de framför en fait accompli i den helt och hållet färdiga förbundsförfattningen, hvilken de — antingen de säga ja eller nej — icke kunna göra någon särdeles skada. Säga de ja, så är det godt och väl; säga de nej, så kan förbundslagstiftningen ganska väl gå för sig, utan parlamentets medverkan, genom förbundsrådec. Under de allmänna sträfvanden, som gösras i alla länder för krigsväsendets omI gestaltning, efter de under förlidet år i det preussiskt-österrikiska kriget gjorda erfarenheterna, håller man sig icke heller i detta afseehde overksam i Preussen. Tvenne Istora millitärkommissioner äro der nedsatta, hvilka, under kronprinsens och prins Fredrik Karls ordförandeskap, skola undersöka hvilka förändringar som i preussiska armen böra företagas. Enligt Weser-Zeitung lära. dessa kommissioner hafva kommit till det resultat, att nya principer böra uppställas för truppernas utrustning, förplägning, rörlighet; 0. s. v. samt att dessa förändringar skyndsammast måtte vidtagas. Angående enskildheterna i dessa förslager erfar man, att det lägges speciel vigt vid att förminska soldaternas bagago till det allranödvändigaste, och prins Fredrik Karl lärer t. o. m. hafva föreslagit att helt och hållet afskaffa tornistrarne, samt att i stället införa ett slags resväskor, i hvilka. de allra oundgängligaste förnödenheterna kunde förvaras. Nästan i hvarje drabbning under det sista kriget visade det sig, att man, for befrämjande af de olika afdelningarnes större rörlighet, måste låta soldaterna bortkasta tornistrarne. Detsamma gäller om den tunga hufvudbetäckningen, pickelhufvan, som äfven bortkastades, äfvensom om vapenrockarne, hvilka äro för tjocka. Äfven sättet tör brödets anskaffande har visat sig högst oändamålsenligt, särdeles som formen af brödet gjorde, att det ej med lätthet kunde bäras, samt att det i regnväder snart förderfvades. Dessa kommissioner sysselsätta sig äfven med frågan om truppernas snabba transporterande på jernbanorna, hvilket tillsammans med ilmarscher skall kunna! gifva armeen en hittills okänd rörlighet och snabbhet. Utom dessa tvenne nämnda kommissioner är äfven nedsatt en särskild sanitetsko amission, som, på grund af den erfarenbet som under sista kriget vunnits, skall utarbeta en reorganisationsplan för sjukvården, lasarettsväscadel, etc. ITALIEN. En uti ,Köln. Leit. börjad artikelserie: ,Italienische Skizzen, innehåller följande intressanta skildring öfver det närvarande tillståndet i Rom: Det finnes tvenne partier i Rom, man kan nästan säga — två krigslager: det päfliga partiet, det klerikala eller de svartas parti, och det nationella partiet, eller de hvitas parti. Det är dock icke så, att det förstnämnda partiet består af alla dem, som synbarligen borde höra dit. Det räknar till. sina medlemmar i verkligheten endast påfven, största delen af kardinalerna, de romerska prelaterna, jesuiterna, hälften af den romerska adeln, några neapolitanska och fransyska legitimister, klostrens och en del af kasernernas befolkningar. Jag säger en del af den sednare, ty om den påfliga regeringen kan räkna på de påflige zuaverna, och i viss mån på den franska legionen, så är deremot säkert att de päfliga trupperna af italiensk härkomst nästan alla äro vunna för natijonalpartiet. Pius IX sjelf synes vara öfrertygad derom, ty han svarade general Kaneler, öfverbefälhafvare för påssiga armen, på sin namnsdag, då denne försäkrade honom om armöens obetingade tillgifyenhet: ,.Man. påstår. dock, general, att striden skall börja på våren i Rom mellan mina italienska soldater och zuaverna. Gensdarmerikåren är misstänkt till den grad, att major Cligi, vid denna kår, helt nyligen företagit en visitation i kasernern. Ett stort antal gensdarmer har besvärat sig öfver denna akt, och gensdarmen Vitalucci, som sannolikt ansett sig vara för mycket komprometterad, har försvunnit. Jag säger icke, att den revolutionära ideen, utan den nationella har här genomträngt alla klasser. Hela borgerskapet är liberalt till sina tänkesätt; det vill säga: är mot presterskapet och sträfvar efter förening med Italien. Den höga adeln håller med päfven — det faller af sig sjeltt:— den har sina privilegier att skydda och har sina traditioner. Bland kyrkans män finnes ett stort antal, som endast till klädedrägten äro svarta, men till sina tänkesätt hvita. I den katolska verlden förekommer det temligen allmänt, att folk blifva prester mera för att tillhöra ett stånd, än af egentlig kallelse. Detta gäller synnerligast för Rom. Många härvarande prester, som lefva i fattigdom endast genom understöd af sina familjer, dela dessa familjers åsigter. De läsa om aftnarne i hemlighet Roma del Romani, den hemliga regeringens hemliga tidning; de diskutera med sina bröder och vänner öfver nationalkommiteens manifester och proklamationer. Hela verlden hör mer eller mindre till sammansvärjningen; till och med tjenstemän, hvaribland äfven sådane, som äro anställda vid polisen. Det måste så vara, emedan nationalkommiteen dagligen och stundligen blir på . minuten underrät