Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1867, sida 3

-licke haft riktigt reda på schweiziska systemet. i mundt. ) 2 Ekonomiska funderingar, . Mycket talas och mycket skrifves om jordbrukets betryckta ställning, oeh vi kunna icke vara annat än tacksamma för de förslager och riksdagsmotioner, som göras till densammas förbättrande. Hvad jordbrukets betryckta ställning beträffar, så vågar ins. förklara den vara en fiktion eller tradition. Jordbruket har troligen aldrig här i riket arbetat under gynnsammare förhållanden än nu och under de sista åren, eller säg: när fingo vi för våra produkter högre betalning, här hade vi lättare afsättning, bättre kommunikationsanstalter, bättre arbetare, bättre redskap, bättre kunskaper än nu? Någon invänder kanske, att arbetslönerna äro för höga och att den tiden var bättre då en dräng fick 16 plåtar, e. d. i lön. Derpå svarar jag, att jag ber Gud bevara oss från att få den tiden igen, och att dagspenningen ingalunda är för hög, tvertom, och att vi gerna skulle ge mera, om vi blott kunde få billigare räntor och något mera fred för våra skulder. Detta hindrar dock icke att åtskilliga jordbrukare, som hafva skuld, säro uti en, om man så vill, betryckt ställning, och som de fleste jordbrukare hafva sskuld, så äro de fleste i penningeförlägenshet, hvilket förhållande kallas jordbrukets Tbetryckta ställning. Hvar och en uppgör ssina theorier om det ondas ursprung och ssättet för dess häfvande. Somliga skylla på banklagstistningen; hr Wallenberg, som noga tänkt på saken, säger att det är den sohejdade egendomsspekulationen och årlig kreditlagstiftning, men banklagstiftaingen, Idea är nog bra. Förhållandet arser ins. vara, att penninge-lagstiftningen (banklagI stiftningen inclusive) är utmärkt bra för dem, som disponera kapitaler, men utmärkt dålig för dem, som behöfva låna. Ins. var med om öfver äggninsarne och beslaIet, då räntan frigafs och nekar icke, att san då voterade emot lagen, på den grund att der saknades reciprocitet. Räntan är ifri, men trafiken med penning sar är bunIden och privilegierad — ja! just privilesgierad — och der sitter knuten. BankI rörelsen är bunden deruti, att den iär beroende på Kongl. Maj:ts s(odl att K. IM:t icke får ge en bank längre oktroj än 46 år, att en sedelutgifvande bank måste hafva en viss minimigrundfond, måste beIstå af ett visst minimum af delegare eic., hvilka alla saker äro lika många hinder mot nya och slera bankers inrättande. slhanlrärdken är privilegierad derutinnan, att det bolag, som fätt oktroj, har dermed satt ett privilegium, såvida med privilegium menas ea rättighet, som icke hvar och en annan äfven har rätt att åtnjuta; dessutom är bankrörelsen en privilegierad stadsmamanäringDet tjenar till intet att betrida ofvannämnda förhällanden, ty de iro saktiska. Jag har uti IIandelstidningen sett tillvaron af bankprivilegium bestrilt spå den grund, att numera nekas aldrig oktroj. IIur vet man det? Sedan Stockholms enskilda bank stiftades 1556, från hvilken tid vi kunna räkna betrycket, neI kades alla sökta oktrojer tills nya banklagen kom ut. Under tiden menar jag, att de, jag tror 10, enskilda banker, som förut fått oktroj, hade ett privilegium som hette duga; och hvem svarar för, att hvad som skett en gång icke kommer att ske lom igen? Den korta 10-åriga oktrojen verkar såsom ett högst tryckande band i det afseende, att bankerna derigenom äro I förbindrade att företaga sådana financiella operationer, som draga längre tid än till oktrojens slut. Hvad vore annars enklare län att en bank utgåfve t. ex. en serie (obligationer att inlösas under loppet af 20 år, hvarigenom banken skulle kunna,i den mån obligationerna kunde siljas, utlemna amorteringslån? Den skuldsätte jordbrukaren lider äfven af att honom icke är medgifvet att, i likhet med fabriksidkaren, taga förlagsinteckning, hvilket är ganska hårdt, då numera landtbruk, för att blifva gifvande, måste drifvas med stort förlag. Nu duga icke inteckningar till säkerhet, emedan de äro så obedväma, få ej drag högre än 6 proc., det kan vara riskabelt att utsätta sig för att få öfvertaga en landtegendom 0. s. v. Förlagsinteckningar äro oss förbjudna. allt detta, det ena med det andra, gör att vi finna oss, så att säga, gifna i händerna på röfrarne. Då jag nyss talade om bankprivilegier, nämnde jag icke något om det aldra största, nemligen riksbankens, hvilkens sedlar skola vara lagligt betalningsmedel. Till följe häraf bygga alla andra banker sin verksamhet på tillgången af detta enda lagliga betalningsn del. om riksbanken drar in litet på sin sedelstock, så draga alla de andra bankerna också in, och då hafva vi straxt en liten penningkris. Det är också för att förebygga, att några olägenheter kunna uppstå för riksbanken, som det icke gick för sig att ur nya banklagen få bort orden: såvida Kgl. Maj:t finner det nyttigt. Värdet af vårt lagliga betalningsmedel, och således äfven alla förhållanden mellan fordringsegare och gäldenär, är beroende på att riksbanken förblifver solvent. Att han nu är det, derom råder ej och kan ej råda något det ringaste tvifvel; men, hvad som he ar händt en gång förut kan hända en gå ång till. Således kunna omständigheD la Oh 4