Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1867, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. De nordtyska tidningarne hafva på siste tiden lemnat en tydlig bild af den starka agitation, som valen till nordtyska parlamentet framkallat i de länder, som till höra det nordtyska förbundet. Alla organer — både stora och små — hafva varit uppfyllda med agiterande artiklar berättelser om valrörelsen, förnyade upprop till valmännen om sammanhållning 0. 8. v. Naturligtvis har den allmänna uppmärksamheten företrädesvis varit fästad på den dubbla strid, som funnit sitt uttryck i omröstningen. För det första: motsatsen mellan det liberala oppositionspartiet och regeringspartiet i sjelfva Preussen; för det andra: resultatet af valen i de nyss annekterade länderna. IIvarken på det ena eller andra området synes den preussiska regeringen haft lycka med sig; i hvarje fall har resultatet af de hittills kända valen varit till öfvervägande fördel för oppositionen. I Berlin, der valmännen nu under flera år med stor majoritet ställt sig på den liberala sidan, hafva alla de sex liberala kandidaterna (för hvarje 100,000 väljes en deputerad) blifvit valda. Någon egentlig valstrid synes endast hafva egt rum i stadens första valkrets, der regeringspartiet uppställt krigsministern Roon mot oppositionspartiets kandidat Lasker. Af de hittills erhållna underrättelserna om valen i de gammalpreussiska provinserna framgår, att de flesta af regerinsens mera framstående kandidater — hvaribland generalerna Steinmetz, Herwarth, Moltke m. fl. — fått stå tillbaka för de liberales kandidater. I det hela hafva de gammalpreussiska provinserna valt 193 deputerade. I provinserna Preussen, Sachsen, Pommern, Schlesien och Brandenburg hafva de större städerna under de sista iren städse valt liberala, hvaremot de flesta valdistrikten på landet (måhända med undantag af Sachsen) stått på regeringens ida. I provinsen Posen, som väljer 15 leputerade till parlamentet, försvinner — som bekant är — motsatsen mellan libeala och regeringspartiet, men ersättes senom den nationella motsatsen mellan )olacker och tyskar. Efter hvad valen der örut utvisat, kan man antaga att der kall väljas 9 polacker och 6 tyskar (hvilcet ungefär svarar mot befolkningsförhålandena). De starkt befolkade vestpreusiska provinserna (Rhenländerna och furtendömet Hohenzollern), som tillsammans älja 53 medlemmar till förbundsparlanentet, voro redan före 1848 bekanta som ångt mera demokratiskt sinnade än de stra provinserna: Den katolska fraktion, om här gjort sitt inflytande gällande, har nåhända bidragit att något splittra rö