Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1867, sida 2

rökas, utan äfven erhålla en långt större öfning, än som hittills beståtts henne, ja, en så grundlig öfning, att den kan blifva plantskolan för hela nationalbeväpningens underbefäl! De värfvade komma äfven att ökas, ty den minskning, som uppstår genom sotgardenas indragning meraän uppväges genom artilleriets och ingeniörtruppernas tillökning. Vi skulle alltså få en vida större och, hvilket är det betänkligaste, ojemförligt dyrare stående armå än hvad vi nu hafva, emedan den indelta armeens karakter så förändrades att den ännu mera, blefve en yrkesarm än en milishär. Å andra sidan skulle äfven beväringspligten för det första allmängöras och för det andra utsträckas till 7 år i stället för 5 samt beväringens öfningar förlängas från 30 till 50 dagar. Alltså i alla riktningar ökade utgifter och bördor! Men hvad är då det goda i motienen? Jo, dit räkna vi först och främst allt som afser att förverkliga den stora tankan af en allmän folkbeväpning, vidare flera praktiska förslag af obestridligt gagneligt syfte. De af motionären uppställda allmänna grunder låta mycket väl och lämpligt indela sig i 2:ne bestimdt skiljda grupper. Till första cruppen räkna vi alla sådana grunder som antingen uteslutande afse folkbeväpningens införande, eller som, utan att beröras af den ledande grundtankan, åsyfta nyttiga förbättringar och reformer på det militära området. Till andra gruppen hänföra vi alla sådana, hvilka stå i närmare eller fjermare sammanhang med den ledande grundtankan. Äfven de innehålla mycket godt, men det godafår först utsofras från slaggen. Grunderna i första gruppen, hvilka alla vi anse vara förtjenta af obetingadt erkännande och bifall, behöfva vi endast i korthet påpeka. De äro följande: 1) Införandet af allmän värnepligt utan triköpning eller legning. Återsinnes i förslagets 9:de punkt. 2) Ungdomens krigiska uppfostran, genom befordrandet af I:roppsoch vapenöfningar så väl i skolorna som sedermera. Återfinnes i 11 punkten. 3) Införandet af årliga national-målskjutningsfester inom olika delar af riket under ledning af armeens befäl. Punkten 19. 4) Tillsättande af en ständig svensknorsk vapenkomite, med uppdrag att företaga alla de undersökningar för arnibens förseende med tidsenliga vapen och ammunition, som kunna vara nödvändiga och att i detta hänseende till K. M:t inkomma med förslag. Punkten 14. 5) Utarrenderande för kronans räkning af alla indelta armgkens boställen. Punkten 3. 6) Prygelstraftets ovilkerliga afskafjande. Punkten 20. 7) Ändring på statsverkets bekostnad af de gevär frivilliga skarpskyttar anslassat sig efter den af K. M:t senast faststälda modell till likhet med armeens hlifrande skjutvapen. Punkten 13. Det är grunderna i andra gruppen och den dem genomgående grundtanken, som vi vilja egna vår hufvudsakliga uppmärksamhet. Vi vilja försöka att visa att dessa grunder äro så beskaffade, att hela motionen i sitt nuvarande skick är alldeles oantaglig 1) emedan den är grundad på ett oriktigt system; 2) emedan dess genomförande skulle vara förknippadt med ökade, alldeles odrägliga bördor; 3) emedan den, oaktadt den kräfver så stora uppoffringar, likafullt i farans stund lemnar oss utan en genomförd organisation. Sedan detta är gjordt skola vi dock visa, att man i dessa förkastliga grunder likväl finner fröet till en reform i den uti vår tanka enda rätta riktningen.