Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1867, sida 2

Det innehåller många goda och sunda tankar. Men hvad som isynnerhet bör erkännas, är, att allt — äfven dess fel — karakteriserar det som sannt fosterländskt och äkta svenskt. Så t. ex. äro vi benägna att i ömheten om indelningsverket hufvudsakligen se en pietet för en gammal, för Sverge helt och hållet egendomlig inrättning, fastän härvidlag verkligheten uppoffrats och endast skenet räddats. Såsom något särdeles förtjenstfullt hos förslagets författare, vilja vi vidare framhalla, att han, ehuru militär, vetat tillegna sig en mera förutsättningsfri ståndpunkt, än männen af facket i allmänhet pläga intaga. Slentrian och fördomar, som äro nära nog så till sägandes sammanväxta med yrket, grumla vanligen deras uppfattning, så snart det är fråga om några nya idter. Det är derför alltid så mycket mera glädjande, när man ser min af facket i militära frågor uppträda med högre och klarare vyer samt derigenom visa, att de mäktat lösgöra sig från yrkesfördomarnes välde. Vårt gamla fosterland Sverge bör det vara förunnadt, att oftare än de flesta andra länder, få slädja sig åt dylika exempel, ty hos oss äro officerarne mindre yrkesmenniskor och mera medborgare än nästan öfverallt annorstädes, hvilket ingalunda är till mehn utan tvärtom till stort gagn för den förnämsta uppgift en krigare kan ega, nemligen att försvara sitt fäderneslands frihet och sjelfständighet. Genom vårt förslag till ordnande af Sverges försvarsväsen, hafva vi sjelfva intagit en bestämd ståndpunkt i frågan. I mycket äro vi af olika mening med frih. A. C. Raab. Just derför är det oss desto kärare, att vi i hans motion finna så mycket godt och berömvärdt. Vi hafva visserligen åtskilligt att i sak anmärka, men alltid under erkännande af det goda syftet. Detta hafva ju äfven gemensamt med motionären. Målet för vårt gemensamma sträfvande är betryggandet af ett älskadt säderneslands oberoende. Det är endast i fråga om medlen för syftets ernående som hans och våra tankar skilja sig åt. Grundskiljaktigheterna äro likväl icke i sjelfva verket så stora, som de möjligen symts en och annan mera ytlig betraktare, hvarföre vi ej anse för omöjligt, att en utjemning af de olika meningarne skall kunna ega rum. Innan vi ingå i en närmare granskning af förslaget, må det tillåtas oss förutskicka en generel erinran. Den rör en väsentlig brist, hvilken ock genast springer i ögonen vid förslagets genomläsande. Motionären förklarar det för en förmätenhet at tilltro sig kunna uppställa ett förslag til en tidsenlig organisation af våra lörsvarskrafter. Då vårt omdöme kan betraktas som jäfvigt, vilja vi icke yttra oss derom huruvida det kan anses förmätet, att, sedan man angifvet grunderna för landtförsvarets ordnande, framkomma med ett på dessa grunder byggdt organisationsförslag. Så mycket kunna vi likväl tryggt säga, att nog skulle friherre Raabs motion vunnet i fullständighet och klarhet, och nog skulle det äfven hafva varit meraisin ordning, om friherren antingen i sjelfva motionen, eller på sätt han funnit lämpligast, lemnat, vi vilja visst icke säga ett fullständigt organisationsförslag, utan bara en uppränning till ett sådant, så att man deraf kunnat få ett begrepp om konseqvenserna om de grunder han uppställt. Nu vet man alls icke huru han tänkt sig tillämpningen af de utaf honom antydda allmänna grunder, eller huru han förestält sig en på dem fotad armborganisation. Ått antagandet af dessa grunder, skulle ädraga oss ofantligt ökade börder, det kan äfven den i dessa ämnen oinvigde begripa, men man får: icke någon id om huru många millioner, mera än för närvarande som årligen komma att springa. Motionären har, för att begagna en vid detta tillfälle mycket lämplig bild, projekterat en stor vidlyftig byggnad, framfört en mängd dyra och till en del förträffliga nfateriealier till denna byggnad, men uraktlåtit att lemna någon ritning, eller något kostnadsförslag eller ens en anvisning huru de dyra materialierna skola användas. Allt är öfverlemnadt åt den utredning som för saken kan påräknas i utskottet. En sådan utredning lär väl ej eller uteblifva. Friherren har emellertid genom denna uraktlåtenhet blottställt sig för misstydningar, om icke på annat sätt, sålunda, att man af hans premisser kan komma till andra konklusioner, än dem han sjelf möjligen tänkt sig. Den grundtanke som genomgår hela motionen, är att vi skola bibehålla den indelta armen och våra värfvade trupper, för att sålunda erhålla s. k. stamtrupper för hela nationalhevänninden Den indelfa