Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1867, sida 1

allt, tråkade ut henne, — allt förgäfves. Med en ihärdighet, som öfvervann allt, emedan den uthärdade allt, höll han oförtrutet ut, i hopp att slutligen genom sitt tålamod röra den skönas hårda hjerta och vinna det. Hon visade sig icke ens så älskvärd mot honom som mot den torre Desterres och den stele Benares, ja, hon vägrade till och med att emottaga den ringaste present at honom, ty hon hade insett att han ej kunde förfoga öfver några särdeles betydliga medel. Oupphörligt afvisad återkom han oupphörligt, och det var ofta verkligen rörande att se huru han äflades att aflocka henne ett vänligt leende, och huru sällan det likväl lyckades honom. Och likväl hade hon i hemlighet verkat för honom. Hon visste nemligen att han bemödade sig att vinna on anställning här i Lima, och att detta ej hade lyckats honom under de första veckorna. Då beslöt hon att söka hjelpa honom, och hon lyckades förmå Benares, som hade mycket inflytande, att åtaga sig hans sak. Men Stjerna borde aldrig få veta det, och hon sade helt öppet till Benares, att det skulle glädja henne på det högsta om den olycklige unge mannen erhöll en plats, ty ham skulle annars dö af ledsnad, och mot en gammal reskamrat, som alltid varit vänlig mot henne, ville hon på detta sätt visa sin erkänsla. Från detta ögonblick intresserade Benares sig för honom, ty derigenom blef Stjerna, åtminstone under söckendagarne, bunden vid kontoret och kunde ej då besöka Lydia, Atta dagar derefter såg den unge dansken sig anställd som kassör hos ott stort peruanskt exporthus och sin exi