Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1867, sida 1

Riksdagsbref. Stockholm den 16 Februari 1867, Från riksdagen har under den förflutna veckan varit alls intet att berätta. De korta plena i Onsdags i båda kamrarne voro af föga intresse, och rörande utskottens arbeten förspörjas blott lösa rykten. Med dagens plena hafva kamrarne börjat fatta beslut uti förberedda ärender, och har det nu varit de sedan förra riksdagen hvilande förslagen till förändringar i grundlagen, som förekommit till afgörande. Alla dessa förslag hafva blifvit af andra kammaren antagna, hvaremot de, som egt någon hufvudsaklig vigt, blifvit af första kammaren förkastade. Det första förslaget rörde ett tillägg till 8 12 af regeringsformen: ,,Ej må konungen utan riksdagens samtycke blifva regerande furste af utländsk stat — som redan blifvit en gång af de fordna riksstånden antaget, ehuru kenungen, under erkännande af principens riktighet, ej gifvit detsamma sin stadfästelse. Mot förändringen talade nu först statsrådet Ehrenheim, som betonade vigten deraf, att detta ärende tillhörde riksakten, och att man derföre borde vänta med saken intilldess unionskomitöen utarbetat sitt betänkande. Saken vore af föga praktisk vigt, emedan ett moraliskt hinder för konungen att emottaga regeringen i en främmande stat låge redan deri, att han, vid resa utom landet, måste öfverlemna sin makt här hemma åt en tillförordnad regering. — Hr E. ansåg alltså att det icke brådskade med detta ärende, utan att det alltför gerna kunde uppskjutas. — Tillstyrkte derföre afslag å konstitutionsutskottets betänkande. IIrr L. Hierta, Jul. Lindström, Siljeström, Rosenberg, Östman, Björck och Reutercrona talade för bifall till förändringen, hvaremot densamma afstyrktes af frih. Alströmer och kyrkoherden Otterström. Hr Björck lemnade den intressanta upplysningen, att när samma fråga förevarit i unionskomitöen, så hade både de svenska och norska ledamöterna varit enige derom, att ett sådant tillägg vore i sin ordning, hvadan ett beslut å svenska riksdagens sida, i detta syfte, efter all sannolikhet skulle röna erkännande äfven på andra sidan Kölen. — Konstitutionsutskottets betänkande blef af andra kammaren med acklamation antaget. Under tiden insick den oväntade underrättelsen, att första kammaren afslagit detsamma. : ÅÄnnu märkligare framträdde denna diverzens i fråga om det hvilande förslaget till förin dring i regeringsformens 8 28, upptaganle prof. Ribbings väckta motion om en öbe