Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1867, sida 2

nedkastade ljuset med ett slag af handen. I samma ögonblick brakade smällen af ett bösskott genom den tysta natten, och Rafael erfor en känsla, som hade han fått ett slag af ett ridspö öfver högra tinningen, Nästan omedvetet sprang han tillbaka från fönstret och till midten af det nu mörka rummet. — Är du sårad, käre Rafael? ropade den gamle fransmannen ängslig. — Känner du något? — Nej, sade Rafael, — men någonting hven tätt förbi mitt ansigte. — Gud ske lof! ropade gubben. — Och kom nu! Och med ett språng var han vid dörren, ryckte upp den och flög utför trappan samt ropade sina hundar. — Huih, hundar! ropade han, då han rusade öfver den lilla gårdsplanen till trädgårdsporten. — Huih, hitåt! Pil, Tyras, — Pil, Wolf! — Och dervid ryckte han med Jättestyrka på trädgårdsporten så att låset bräcktes likasom hade det varit af glas. Nu hade han ej tid att söka efter en nyckel. Hundarne, hvilka redan hade blifvit väckta af skottet, uppgåfro ett vildt tjut och störtade ut på vägen; men utan något visst mål framför sig, och nästan ursinniga genom sin herres hetsningar, togo de sig ej tid att först vädra efter något spår. Straxt utom inhägnaden uppgåfxo de ett par skall och rusade derefter utför vägen, i hvars mörker de hade försvunnit inem nästa minut. — Der ränna dei väg! ropade Betrand, som hade försökt allt för att hejda dem. — Fan ta de kanaljerna! — Skottet måste hafva blifvit afskjutet