Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1867, sida 2

lagsordningens 37:de S mom. 1. AHt — UTRIKES. TYSKLAND. De med så stor och allmän spänning notsedda valen till det nordtyska förbundsparlamentet hafva den 11 dennes egtrum under ett utomordentligt deltagande af alla samhällsklasser och alla politiska partier vå hela det område, som förbundet omattar, från Weichseln till Rhein, från Konzeän till Mayn. Redan den mängd förberedande möten, som öfverallt blifvit hållna, och den rastlösa agitation, som under len sista tiden yttrat sig äfven i de lugnaste delarne af den nya konfederationen, . ex. Lauenburg och Mecklenburg, ha vittat om det högst ovanliga intresse, som herrskat med anledning af de förestående alen. Det syntes tydligen, att alla parier ville göra sitt yttersta för att få fram sina kandidater, och de underrättelser, man edan erhållit, bekräfta tillfyllost, att jnga usträngningar från någondera sidan blikrit sparade. Men intresset för utgången dessa val sträcker sig långt utom det tordtyska förbundets egentliga område. zuropa följer icke endast med nyfikenhet, tan äfven med en spinning, som har ljupa grunder, utvecklingen af kontinenens kyaste statsbildning: den konfederaion, som tillkommit under ganska utomdentliga förhållanden och om hvilkens indamåkenlighet och varaktighet det råler de mest motsatta åsigter. De mindre tater, som omedelbart gränsa till det nya örbundet, hafra dessutom nära liggande usaker att taga i betraktande följderna af 866 års stora statsomhvälfning, enär den tordtyska konfederationen onekligen skall cunna utöfra ett mäktigt inflytande på de käärgränsande staternas utveckling och poitiska framtid. Genom att låta valen till det nya paramentet företagas efter riksvallagen af år 849 — således på den bredaste democatiska basis — synes jgrefve Bismarck tafra visat en utomordentlig tillit till de lika befolkningarnes nationella stämning ch deras beredvillighet att underordna sig ?reussens ledning. Åtminstone hafva de lesta preussiska organer framhållit denna ounkt som bevis på, att regeringen i Berin inginge på den nyare tidens fordrinsar. Men det skulle vära oriktigt att tilägga denna ,valens demokratiska basisn alltför ster betydelse, eller att antaga, let den nämnde preussiske statsmannen rincipielt skulle hafva uppgifvit sin förra konservativa riktning. Både grunddragen ill det nya förbundet och utkastet till det pa riksparlamentet tillkommo på en tid, lå utgången af kriget ännu icke kunde eräknas. och då det gällde att med alla ipptänkliga medel vinna den allmänna neningen för sig. Österrike hade utlofvat tt riksparlament sammansatt af delegeade från alla tyska landtdagar och stänlerkamrar; Preussen måste gå ännu ett teg längre och utlofva ett parlament samnansatt genom direkta val efter 1849 års allag, hvilken lag för en stor del af Tyskands befolkning hade bibehållit en ovanlig lragningskraft. Måhända tänkte grefrå )ismarck, vid utfärdandet af sitt bekanta irkulär af den 10 Januari 1866 (som inehåller grunddragen till Tysklands reoranisation) icke, att det som der föreslaits så snart kunde blifva verklighet. Men tå krigslyekan så ofantligt gynnade de reussiska vapnen, var han klok nog att pprätthålla detta utkast i alla väsendtiga punkter, väl vetande, att det egentlia afgörandet af hvarje större nationel råga i Tyskland icke skulle komma att igga i parlamentets, utan i den preussiska egeringens hand Allt hvad hittills blifit bekant om det tillkommande nord Jka parlamentets kompetens, tyder äfven å, att grefve Bismarck träflat nödiga åtärder, för att icke det nya parlamentet kall erhålla någon farlig politisk makt, om sönderbryter de skrankor, inom hvilka et skall verka till förmån för den preusiska politikens ändamål. Den ledande tatsmannen i Berlin är icke okunnig om et starka missnöje, som förefinnes i de yss annekterade linderna, äfvensom i era af de , allierade staterna?; och det an icke betriflas, att den parlamentariska iheten i denna församling skall tyglas, i ul den söker skaffa sig luft i opposition ot sjelfva det påtvingade förbundet. Parmentsmedlemmarne hafva ingen besluunde myndighet och ingen enda af de atibuter, eom eljest tillkomma en lagstifunde församling; det är snarare en samng af rådgörande notabler, hvilka skola iskutera regeringens förslag till förbunets definitiva konstituering. På det icke e protesterande medlemmarne skola blifa alltför högröstade och väcka en otillörlig uppmärksamhet, är det än vidare estämdt, att riksdagsförhandlingarne icke itt kunna offentliggöras genom pressen. om följd häraf är tydligt, att parlament endast skall ega att behandla frågan n nordtyska förbundets inre ordnande ter den preussiska regeringens förslaL