Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1867, sida 3

oriterade borgenärer. Deraf måste, enligt mit omdöme, följa, att dessa borgenärer bibehälla der rätt, de enligt lagen egt, oberoende af ackordet. och således jemväl rättigbeten att ur de afträdda tillgångarna få utaf sysslomännen uppbära betalping för sina fordringar. Sysslomännen skulle så ledes icke ega att till gäldenären återställa bocts egendom förr, än prioriterade borgenärer fått emottaga liqvid för sina fordringar, Vi anse således klandret emot konkurslagen i denna del vara obefogadt. Utan att nu närmare fästa oss vid ett per andra ställen uti ifrågavarande berättelse, som synas utmärka en i viss mån oklar uppfattning af konkurslagens betydelse, och lemnande derhän befogenheten af den framställda klagan om slapphet hos domstolarna i tillämpning af ansvarsbestämmelserna emot bedrägliga, oredliga eller vårdslösa gäldenärer, erkänns vi dock gerna, att berättelsen innehåller åtskilligt tänkvärdt. Så i fråga om angelägenheten för borgenärerna att vid ackords antagande uppställa sådana vilkor, att deras rätt derigenom betryggas, — men framför allt i fråga om önskvärdheten att i lagstiftningen kunde uppställas iw bestämmelser för kreditens användande a min och icke-askärsmän; åsyftande att ins ka, om icke alldeles tillincetgöra, den så kallade konsumtionskrediten