Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1867, sida 1

BlISDACGEL. Statsministern för utrikesärendena har den 13 dennes besvarat de interpellationer, som den 29 nästlidne Januari framställdes till honom af två bland kammarens ledamöter. Grefve Manderström, berättar Aftonbladet, började sitt föredrag med att gifva tillkämna, att han, som ej var tillstädes i kammaren då frågorna framställdes, först i Thorsdags genom ett protokollsutdrag erhållit tillförlitlig kännedom om deras innehåll. I afseende å den första frågan, framställd af hr Hierta och rörande de s. k. hemliga medlens användande, kunde han icke föreställa sig annat, än att interpellationen åsyftade vinnande af upplysning om den formella behandlingen vid dessa medels användande. I detta afseende ville han meddela, att vid 1856—58 årens riksdag bestämdes till extra utgifter af alla slag å tredje hufvudtiteln ett belopp af 70,000 rdr, hvilket till största delen redovisades endast inför K. M:t. Till följd af anmärkningar, framställda af statsrevisorerna, förordnade K. M:t likväl den 14 Oktober 1862, att en del af dessa extra utgifter borde, i likhet med öfriga hufvudtitelns utgifter, redovisas och redovisningen till kammarrätten öfverlemnas. Från denna bestämmelse undantogs emellertid ett belopp af 34,000 rdr, deraf 24,000 utgående från svenska statsverket, hvilka skulle i detalj redovisas endast inför K. M:t. Att offentligen lemna någon upplysning om sättet för användningen af dessa medel fann sig grefven förhindrad af skäl, som han trodde vara lätt insedda och hvilka äfven sjelfva benämningen ,,hemliga medel tillräckligt förklarade. Enskildt hade han meddelat åtskilliga riksdagsmän upplysningar härom och han vore villig att äfven göra det till andra. Han trodde för öfrigt att sådana hemliga utgifter äro oundgängligen nödvändiga i hvarje stat och att icke någon stat funnes, der sådana icke förekommo. I England, der de benämndes ,,civil service money, uppginge de till ett belopp af 32,000 . Det kunde ej falla grefven in, att anställa en jemförelse med England, men också öfverstege de medel, som här för ifrågavarande ändamål användes, icke 1,200 Å. I afseende å den formella behandningen ville grefven upplysa, att ifrågakommande utgifter anmäldes af statsministern för utrikesärendena inför K. M:t, som derom för hvarje gång beslöt. Beslutet fördes till protokoll och anordningen utfärdades i vanlig ordning åt chefen för kameralafdelningen. Denne embetsman upprättar hvarje år en lista på de sålunda under det förflutna året bestridda utgifterna, hvilken, jemte verifikationer, i de fall, då sådana kunnat erhållas, hvilket naturligtvis icke alltid är händelsen, förelägges K. M:t, som lemnar chefen för kameralafdelningen decharge. Ehuru den för ändamålet afsedda summa varit bestämd till 34,000 rdr, ha utgifterna af förklarliga skäl stigit till olika belopp, varierande mellan 18 och 24 tusen rdr. En gång hade de, till följd af exceptionella förhållanden, uppgått till 30,000 rdr, men hade aldrig öfverstigit det fastställda maximum. Under de 9 år grefven varit chef för utrikesdepartementet hade utgifterna i medeltal uppgått till 20,000 rdr om året, hvilket blott varit något öfver hälften af den summa han varit bemyndigad att använda. Detta bemyndigande vore ej någon afundsvärd förmån, och gretven trodde sig ha visat att det blifvit med måtta begagnadt. Vida större belopp skulle möjligen till nytta för staten ha kunnat användas, och det skulle, i grefvens tanka, vara till skada för staten om dessa medel indroges. Det kunde inrändas, att då medlen ej behöft till fulla beloppet användas, kunde en nedsättning ega rum; men då det behöfliga beloppets storlek vore beroende på tillfälliga omständigheter, fann han en sådan nedsättning icke rådlig. Behöfdes ej hela summan, så användes den ej, och då vore med dess beviljande ingen skada skedd. Den andra (af hr C. A. Larsson framställda) interpellationen begärde upplysning om hvad inkomst staten kan hafra af dess ogande hus och tomt i Konstantinopel, om hvars afyttrande för omkring en half million rdr fråga varit å bane. H. exc. trodde ämnet vara väl bekant för dem af kamma