Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 1

på eftermiddagen, stod han sedermera till klockan elfra på aftonen tillsammans med portiern nore i porten och höll händerna i byxfickorna. Man kunde ej få honom till att uträtta något vidare, och isynnerhet stöfvelborstning afvisade han med harm. Ett antal andra rum lågo äfven invid korridoren, men med fönsterna utåt densamma, hvarigenom de blefvo halfdunkla och illa vädrade samt besöktes endast stundom, och då helt flyktigt, af drängen. De innehöllo hjelpliga bäddar, men dåliga möbler, en gammal matta på stengolfvet, och otaliga små krypfän, hvilka tycktes trifvas förträffligt i den qvafva atmosferen; med ett ord de begagnades af proletärerna bland resande eller af den medförda betjeningen, och likväl betalades de dagligen med trefjerdedels dollar, medan hyran för de främre rummen var halfannan dollar dagligen, således endast för logis, utan uppassning. Man kunde icke ens få kaffe i huset och måste om morgonen antingen gå till ett af de närliggande kafferna eller låta hemta upp kaffe till sig, ifall man sjelt hade betjent. I detta hus, men i ett af de främsta rummen med balkong utåt teatertorget, bodde Franco, expresidenten i den ecuadorianska republiken, oeh af hela sin omgifning hade han endast medfört två unga mulattpojkar. Sjelfva rummet var ej annorlunda möbleradt än de öfriga. Möblerna, hvilka torde hafva varit ganska eleganta vid det fordna hotellets inredning, hade nu lidit betydligt genom tidens tand samt af mal och beständig nötning. I soffan syntes några ganska stora bål, rörstolarne kräfde