Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 1

af hrilken man väntar sig nöje. Kustförsvarsfrågan. Rörande denna angelägenhet meddela vi här efter Aftonbladet ytterligare ett bref från vår frejdade landsman John Ericsson: Newyork den 9 Junuari. Ditt beslut att så hastigt återvända till fäderneslandet gläder mig särdeles, emedan du efter hemkomsten kan personligen göra de i det sista långa brefvet omnämnda framställningarne rörande den vigtiga kustförsvarsfrågan. Ehuru du allaredan väl känner mina äsigter, så blir följande rekapitulation en god ledning för dig under samtalen med höga vederbörande; Först och främst låt mig påminna dig, att det är omöjligt att befästa Sverges vidsträckta kuster tillbörligen, vare sig med fästningar, förskansningar, stängsel, minor eller hvilket annat sätt man kan tänka sig. Är det icke oemotsägligt, att då fienden koncentrerar hela sin kraft på endera af de många befästade punkterna, så kan han förstöra försvarsanstalten der — och hvartill tjenar då det öfriga försvaret, hvarpå natienens tillgångar blifvit förslösade? Följaktligen, då man icke kan befästa hvarje punkt, der en landstigning kunde göras, med sådana medel att den blir ointaglig, så bör man vända hela sin uppmärksamhet till det rörliga försvarsmedlet, som kan förflyttas till den hotade positionen. Denna sats, hvilken jag försvarat alltsedan det flytande tornets debut vid Hampstead Roads, har slutligen blifvit antagen af engelsmännen, hvilka nu medgifva att landet icke kan med fästningar skyddas mot ett fiendtligt anfall. I enlighet härmed har engelska regeringen beslutit att genast bygga jernfartyg enligt monitorsystemet, med pansar och torn af sådan tjocklek, att de icke kunna genomskjutas, samt beväpnade med kanoner af större kraft än andra nationer egaFörmedelst detta enkla, ofelbara medel att förstöra den anfallande fiendens fartyg — men icke att förmedelst fästningar, stängsel m. m. söka hindra landstigning — kommer England slutligen att beskyddasDet flytande tornet spelar således nu der stora rollen — fästningen kommer snart att lemna scenen. Sådana jättemonitorer, som England bygger, kostbara långt öfver våra tillgångar, behöfva vi lyckligtvis icke. Det är ej pansarskepp, med skrof 25 fot under vattnet, vi böra vara beredda att möta på våra grunda kuster; icke heller behöfva vi kanoner, som kunna genomskjuta 16 tums solida pansarplåtar eller 2 fots tjocka torn. Den fiende, som kan löpa genom våra skärgårdar, kan ej bära pansar af sådan styrka, att han ej alltid kommer att respektera en femton tums solid kula, helst om den är härdad efter I Pellisers metod. Mitt sista bref innehöll en så fullstänsdig förklaring rörande handkraftsbåtens fördelar och omöjligheten att använda ångskraft för tungt beväpnade kanonbätar, beskyddade med pansar af tillräcklig styrka; att jag nu ej anser nödigt att repetera förklaringen. Du får för ingen del glömma att, till följd af båtens enkelhet, ett tillräckligt antal kan byggas för att möta stundens möjliga fordringar, och att den utgör det enda försvarsmedel, som vårt mindre bemedlade fosterland har råd att anskaffa. Lyckligtvis utgör den äfvenledes det kraftigaste och pålitligaste vapen som kan tänkas för svenska kustförsvaretJag trotsar hvem som helst att kunna motsäga detta påstående. Antag att vi anskafta 100 exemplar — halfva detta antal är utan tvifvel tillräckligt. Hvilken makt finnes, som kan med framgång anfalla oss, om vi ega en sådan flotta med den oberoende rörelsekraften och beväpnad med den nästan oemotståndliga 15-tums-kanonen? Den ytterligare fördelen af grundgåendet, som gör handkraftsbäten oåtkomis för alla andra pansarfartyg, är oskattar. Låtom oss nu kasta en hastig blick örver ämnet från en säker ståndpunkt. Eger