Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 1

ÄAEÄ:mm — antägligen kowmmer andra kammaren att biträda denna modifikation. Nyheterna för dagen äro alltså ej synnerligen intressanta, och skulle väl näppeligen blifva det nu, derest man icke sökte krydda dem med mer eller mindre pikänta tillsatser, hvilket synes vara uppoiften för brefskrifvaren till Handelstidningens kollega, Göteborgsposten. Det lärer blifvit uppgifvet, att G.-P. erhållit) plats på referentläktaren för tidningens serskilte referent. Man har dock här ej förspört andra egna referenter i G.-P. rörande riksdagen än de som innefattas i brefven till tidningen från hufvudstaden, och dessa anteckningar kunna åtminstone icke kallas referater i den mening, att de sahningsönligt ätergifva hvad som inom kammaren förekommit. Fastmer synes brefskrifvarens fria fantasi här våra det förherrskande elementet. I hans sednast hit anlända bref har han egnat sin uppmärksamhet nära nog odeladt åt Handelstidningens uigifvare, hvaraf denne bör känna sig smickrad, och hvaremot det ej tillkommer mig att göra några invänningar. Det bör dock stå mig fritt att nämna — eftersom jag händelsevis var närvarande i det plenum, hvarom G.-Pis bresskrifvare ordat — att nästan allt hvad han här i det faktiska omtalat är dels rentat diktadt, dels vanstäldt. Exempelvis må anföras, att då hrr Björck och Hedlund voro af olika åsigt rörande tillsättande af , särskilt utskott i militärfrågan, så var det den förre, som uppträdde mot den sednares i detta fall, uti hans motion, väckta förslag, hvarefter hr H. försvarade sin mening, hvilken ock af kammaren biträddes. Det var alltså ingalunda ,påtagligt, att hr Hedlund bemödat sig vara af annan åsigt än hr Björck. Någon annan väsentlig meningsskiljaktighet mellan dessa representanter från Göteborg har åtminstone ej ännu framträdt i det offentliga, såvidt jag känner, och tyckes i öfrigt förhållandet dem emellan vara mycket vänskapligt. — Att hr Björck skulle hafva sagt, det uppskattningen af indelta armöens boställen vore en utredd fråga — är oriktigt. Hr Björck har tillräckligt ,lång riksdagserfarenhet att veta, det denna fråga är fastmer fullkomligt outredd, och han upplyste, att regeringen begärt betydliga anslag, för att kunna åvägabringa den nödiga utredningen. Då korresp:n tror sig veta, att frågan om tillverkningsskatt å hvitbetssockerfabrikationen ej kommer att vinna något afseende inom bevillningsutskottet, torde han vara illa underrättad. — När korrespondenten med citationstecken anför ord af hr Hedlund vid debatten om anslagen till tredje hufvudtiteln (utrikesdepartementet), så ligger deri blott det lilla misstaget, att hr H, icke yttrade dessa ord. — Redogörelsen för debatten om inskränkning i helgdagarnes antal utgör likaledes ett vanställande af det som faktiskt passerat. Det anförda torde vara nog för att visa det G.-P:s referent, trots hans goda plats på läktaren, icke hör rätt väl, såvida det ej kan vara sannt hvad ryktet uppgifver, att denne referent eller korrespondent icke bryr sig om att höra på hvad som förekommer, utan på sin höjd har tålamod att uppsnappa ett och annat, som kan talla honom i smaken. Iläraf kokar han sedermera en soppa på fri hand, tillsatt med kryddor, hvaribland galla spelar en betydande roll. Handelstidningens utgifvare lärer väl dock lika livet af denne korrespondent, som af en förf:e i Förposten, störas i sin verksamhet och i det öppna uttalandet af sin mening. Det kan väl för mången kännas besvärligt nog att veta sig vara föremål för en uppmärksamhet, som söker förtyda hvarje ord och vanställa äfven handlingar, som ligga i öppen dag; men blott man blir van dervid, går väl ett sådant litet obebag öfver. I öfrigt kan det för en riksförsamling kanske vara nyttigt att, likasom hofven i fordna tider, hafva en narr, som har ett fritt språk, serdeles då detta är mången gång ganska qvickt. Blir han alltför näsvis och närgången, så sär man tukta honom. Men man bör Ihoppas, att detta ej skall ofta behöfvas.