Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1867, sida 1

af den öppna voteringen. Huru skulle frågan om majoriteten utredas? eller skulle man votera om hururida votering skulle ske? Man bade sagt att den öppna omröstningen skulle framkalla sjelfständighet; tal., som varit med flera gånger, trodde dock att resultatet skulle bli helt annat, eller att ganska osjelfständiga personer skulle insättas i utskotten och troget följa sin fanbärare. Under frihetstiden skulle ledamöterna bära sina voteringssedlar i munnen, för att ej kunna byta om dem, men månne sjelfständigheten bevarades derigenom? Konstitutionsoch bankoutskotten besluta i vissa fall med rikets ständers rätt, och mer än ett intresse kunde finna beqvämt att der få in personer, som talade och voterade efter föreskrift. Hr Rydin trodde icke att grundlagen lade hinder i vägen för Öppen votering, men ansåg att den, då utskotten fatta beslut, bör vara sluten, samt att hvarje ledamot skall ega rätt att begära dan. Det vore icke skäl att reglementera på hand, utan borde det öfverlemnas åt utskotten sjelfva att hitta på det lämpligaste sättet. IIr v. Koch tyckte sjelfva diskussionen visa hvilken osäkerhet som råder och huru nödvändig en bestämmelse vore. Tal. ansåg det alldeles gifvet att grundlagen lemnar utskotten fritt val mellan den öppna eller slutna voteringen, och trodde för sin del att den förra måste anses som regel, den sednare som undantag. Grefve E. Sparre erinrade, att då grundlagen talar om sluten votering meningen också måste vara att sådan skall ske så snart någon ledamot sådant yrkar. Hr Wallenberg fästade uppmärksamheten på att det just var bestämmelsen att sluten votering skall ske, som saknades i grundlagen. Der står endast taladt om huru förfaras skall då sluten votering sker. Hr W. invände för öfrigt mot den talare, som manat fram de dystra skuggorna från frihetstiden och varnat för den terrorism, som skulle kunna utöfvas exempelvis på ledamöterna i konstitutionsutskottet vid tillämpning af 106 8 R. F., att de, som saken kunde komma att gälla, mycket hellre skulle fördraga den öppna voteringens terrorism, an den smygande ostracism, som man understundom fått se utöfvad genom den slutna voteringen. Utskottens arbete torde blifva tungt nog, utan att man straxt i början skulle stöta på en mängd föreskrifter och bestämmelser både här och der. Bäst vore att hvarje utskott finge bestämma hur det ville rösta och få åtnjuta denna frihet oförkränkt. Motionen remitterades till det kammarens tillfälliga utskott, som har att handlägga frågan om arbetsordningen.