Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1867, sida 3

Kgl. Maj:ts nåd. proposition till riksdage angående medgifvande af tullrestitu tion för raffineradt socker vid utförse jemväl till Norge. Gifven Stockholm slott den 28 Jan. 1867. Uti underdånigt utlåtande den 2 Mars 1865, a! gifvet i fråga om ratifikation af den imella Srerge och Norge, å ena, samt Frankrike, å an dra sidan, den 14 förutgångne Februari afslutad handelstraktat har, med anledning af den i sam ma traktats 8:de artikel intagna bestämmelse, en ligt hvilken de förenade rikena förbundit sig at från den 1 Januari 1866 icke i någotdera rike pålägga ,raffineradt socker en införselstull, son med mera än 50 procent öfverstege stadgad me deltull å råsocker, k. norska regeringen, unde åberopande af sitt rörande detta ämne den 9 No vember 1864 afgifna underd. yttrande, gjort fram ställning derom att, i följd af nämnda bestäm melse, förändring måtte ske i mellanrikslagen föreskrifter angående förtullning af socker, som efter att hafva blifvit raffineradt i det ena af d förenade rikena, införes i det andra. De af k. norska regeringen härvid afsedda fö reskrifter innefattas i 5, 6 och 31 Så af den s. k mellanrikslagen eller Kongl. Maj:ts angående d förenade rikenas ömsesidiga handelsoch sjöfarts förhällanden förnyade och i Sverge den 24 Ma 1825 utfärdade nåd. förordning, genom hvilka 55 jemförda med förordningen åtföljande förtecknin; litt. C., stadgas, att, bland andra i Sverge elle; Norge tillverkade varor, raffineradt socker må landoch sjövägen från det ena till det andra ri ket införas mot erläggande af hälften af den allmårhet för såcan vara bestämda tull. I Ut anberörde und. betänkande den 2 Nov 864 har a orska regeringen huivudsakliger man. såsom regeringen ansäg fråga t kuten, betraktade 5 förl Å den med dem dervid ude mi såsom en enda stat, mellanri stadganden om förtullning af socker gent en traktatbestämmelse, sådan som den omförmåälda. måste anses betyda detsamma som ett stadgande om att råsocker, hvilket införes till raffinering, skall åtnjuta en nedsättning i den enligt traktaten fastställda införselstullen, lika med hälften af den, äfvenledes enligt traktaten, bestämda införselstullen på raffineradt socker, under vilkor, att den raffinerade produkten transporteras till och förbrukas i en annan del af det genom traktaten bundna området än den, der införseln och försäljningen egt rum; — att en sådan nedsättning icke vore förenlig med en ,lojal uppfattning af ofyanberörda traktatsbestämmelse, hvars ord och mening kunde uppfyllas, allenast så vida det skydd, som tillerkändes inhemska sockerrafsinaderier, blefve begränsadt i enlighet med samma bestämmelse i dess fulla tillämpning; att vidare svadgandet om half tull å raffineradt socker, som från det ena till det andra riket infördes, skulle, så vida det icke genom andra bestämmelser gjordes overksamt, eller derest icke den allmänna tullen på sådant socker vore minst dubbelt så hög som råsocker, medföra det abnorma resultat, att raffineradt socker kunde till riket inkomma med lägre tull än den, för hvilken det vore möjligt att derstädes få råsocker infördt; att tullen på råsocker visserligen för närvarande vore både i Sverge och Norge mycket högre än halfva tullen på raffineradt socker, men att förhållandet imellertid, såsom nyss blifvit antydt, reglerades derigenom, att dels i 9 af underrättelserna till här gällande tulltaxa vore uttryckligen förklaradt, att vil utförsel till Norge af socker, som i Sverge undergått raffinering, den vid utförsel af sådan vara till annat land medgifna restitution af erlagd tull för råämnet icke eger rum, dels ock att i Norge för närvarende icke funnes något sockerraffinaderi i verksamhet, samt att sedan den 1 Juli 1857 uti samma land varit iakttaget, att den vissa industrier tillerkända restitution af tull för råvaran icke utgår vid tull för utförsel till Sverge; att dessa förhållanden imellertid kunde när som helst förändras, enär det i Sverge gifna stadgande, att tullrestitution icke medgåfves vid utförsel till Norge, endast gällde för den tid, som här utfärdad tulltaxa tjenade till efterrättelse, samt, hvad Norge beträffade, icke ens någon allmän bestämmelse i detta hänseende der vore meddelad, utan blefve, endast för hvarje gång beslut om tullrestitutions beviljande fattades, undantag gjordt för utförsel till Sverge, hvarförutan sådant beslut icke gällde för längre tid än till budgetterminens slut; att, oberoende af omförmälda traktatsbestämmelse, den uppfattning sedan lång tid gjort sig gällande i Norge, att det äfven af andra skäl vore önskligt att få de rörande förtullningen af raffineradt socker och sockersirup, som föres de förenade rikena imellan, gällande undantagsbestämmelser häfda, och att för tillvägabringande af detta resultat från Norges sida åtgärd redan vidtagits genom en, under den 31 Juli 1854 utfärdad lag at innehåll, att de i lagen om Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden meddelade bestämmelser, enligt hvilka raffineradt socker och soc