Dit räknar jag vidare, att, sedan samtidigt härmed räntan blef frigifven för s. k. korta papper, man för hypoteksbankens verksamhet fixerade räntan till högst 5 procent utan afseende på måjligheten att på denna räntefot upptaga några lån. Dit hörer vidare att, sedan hypoteksföreningarnes och hypoteksbankens verksamhet sålunda blifvit bunden, bankrörelsen genom de enskilda bankerna fått, utan all konkurrens, utvecklas på ett sätt, som ryckt alla tillgängliga medel från jordbrukaren och hopsamlat dem i bankerna, der med dem bedrifves en rörelse, som icke lämpar sig för jordbrukaren; och har, under sådana förhållanden, ett sådant tillströmmande af alla kapitaler till bankerna varit desto naturligare, som man icke varit betänkt på bildande af några penningeinrättningar, som med de enskilda bankerna kunnat uppträda såsom medtäflare för uppsamlandet af medel till jordbrukets behof, och detta, såsom det vill mig synas, af det skäl att jordbruket vid våra riksdagar ej varit rätt väl representeradt. En af orsakerna till kapitalernas uppsägning från jordbrukaren och dess insättning i bankerna har, utom den större vinst som bankerna för dem lemnat, äfven varit att söka i vår kredit-lagstiftning och svårigheten att få en intecknad fordran indrifven och gulden. Såsom den allmännast anförda orsaken till jordbrukarnes förlägenhet hör man likväl uppgifvas lättsinnet hos en mängd personer att utan tillräckliga medel till köp och till förlag hafva kastat sig uti denna näring; ech jag medgifver gerna att i många fall denna förebräelse är berättigad och att sådana personer hafva litet eller intet att klaga öfver; men jag vågar dock med den kännedom jag eger om förhållandena i landet tryggt påstå, att berörda förhållande icke utgör hufvudorsaken till den tryckta ställningen för jordbruket, och jag anser mig till detta antagande desto mer berättigad, som förlägenheten icke är partiell eller rådande endast hos vinglare och dem som öfverbetalt sina egendomar, utan med få undantag temligen allmän i hela landet såväl hos dem som köpt, som dem som ärft sin jord; och de hufvudsakligaste orsakerna tror jag mig här ofvan hafva angifvit: kapitalernas dragning från jordbrukaren och deras hopande i bankerna, der med dem bedrifves en rörelse, som icke lämpar sig för jordbrukaren. Att för detta onda nu söka bot, sedan skadan är skedd, är ganska svårt; men icke tror jag att förlägenheten ensamt afhjelpes med det till jordbrukaren så välvilligt uttalade rådet: hjelp dig sjelf, spara, arbeta; ty lika visst som det är att ingen näring kan bedrifvas utan sparsamhet och arbete, lika obestridligt synes det mig vara, att till alla förlag fordras hjelpsamhet och att jordbruket, lika väl som andra näringar, behöfver förlag och rörelsemedel; och att, enär dessa, genom en lagstiftning, som försatt jordbrukaren i ett undantagsförhållande, blifvit honom beröfvade, positiva åtgärder behöfva vidtagas för att nedrifva dessa skrankor och försätta honom i en belägenhet, der han kan fritt röra sig. Bland dessa åtgärder, utom förändring i kreditlagstiftningen, hvarom serskild fråga är eller blir väckt, synes mig ingen naturligare än den, att en inrättning kommer till stånd, som kan hopsamla ännu möjligen tillgängliga kapitaler och dem som bildas, för att sprida dem bland jordbrukare på vilkor, som för dem äro lämplige. En sådan inrättning finnes jemväl redan i vår hypotheksbank, churu den, till följe af föreskrifterna för dess verksamhet, hittills varit död. Genom de förändringar härutinnan, som genom kongl. kungörelsen den 5 Oktober 1866 blifvit meddelade, har likväl hypotheksbanken fått friare händer, så att genom den kan utbildas ett system för inhemsk obligationsrörelse och kapitalens uppoch utlåning på för jordbruket lämplige återbetalningstider, såsom på fem eller tio år; men äfven med denna möjlighet till verksamhet saknar dock banken för när alla medel till dess bedrifvande; och angeläget blir således att bereda den sådana medel och en fond till inköp af på jordbruks fastighetshypothek grundade obligationer, som äro ställda på amortering inom en tid af högst tio år. För bildande af en sådan fond torde lämpligast kunna användas dels i den mån den inflyter den gamla fastighetslånefonden, som ursprungligen varit afsedd för jordbrukets behof, dels ock från upphörande filialbanker inflytande försträckningar; men enär dessa medel icke i den närmaste framtiden blifva tillgängliga och icke heller äro tillräckliga, föreställer jag mig, att bankorinsten eller åtminstone någon del af densamma, i den mån den blir tillgänglig, icke skulle kunna bättre användas än såsom en försträckning från riksbanken till hypotheksbanken mot dennas obligationer, derigenom två vigtiga mål vunnes — bankovinstens reserverande för banken och dess användande till utlåning jordbruket till gagn. Jag vågar således vördsamt föreslå: att riksdagen behagade besluta, att till hypotheksbanken må mot dess till riksbanken ställda obligationer öfverlemnas dels återstoden af den gamla fastighetslånefonden, dels inflytande försträckningar från upphörande filialbanker, dels ock, i den mån den blir tillgänglig, den nu redovisade bankovinsten, eller af densamma minst en million riksdaler Om remiss till vederbörligt utskott af denna min motion anhåller jag slutligen vördsammast. Stockholm i Januari 1567. ———