Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1867, sida 1

ne . Den Finansiella frågan. Till de många motioner, som blifvit insifna till innevarande riksdag med förs ag ill botande af ,jordbrukets betryck4, hör m motion af hälradsh. O. Hasselrot, hvilcen vi ätergifva här nedan, dock med utrycklig reservation mot de motiver, som nieda motionen, hvilka hvila till största lelen på föreställningar, som, enligt vår isigt, äro ganska oriktiga. Hr IIasselrots motion lyder sålunda: Då jag omnämner, att det förslag, jag nu går itt framställa, afser jordbrukets tryckta ställning ych ett försök att i densamma åstadkomma någon indring, vågar jag hoppas att, äfven om försöket misslyckas, kammaren skall skänka detsamma öfverseende och välvilja. Jordbrukets tryckta ställning! — Männe det skall erfordras någon bevisning för att ådagalägga sanningen af dessa ord? Jag tror det ej. — De hafva en sympatetisk makt, som med oro och beklämning anslår icke allenast hvarje jordbrukets idkare i alla delar af vårt land, utan hvarje god medborgare, enär ingen del af samhällskroppen — minst en så vigtig som jordbruksnäringen — kan lida utan att det hela deraf tager skada. Det torde således, utan gensägelse, kunna antagas såsom ett faktum, att denna näring lider af en tryckt penningeställming, som förlamar jordbruket och dess idkaro. Orsakerna till denna förlägenhet äro många, och det fordras till deras fulla utredande helt andra krafter än mina; men till undanrödjande af missförstånd må det tillåtas mig nämna, att jag bland dem icke räknar den friare handelslagstiftningen. För att emellertid i någon mån kunna söka bot för det onda, hvaraf vi lida, måste man söka göra sig någon reda för dess orsaker. Bland de hufvudsakligaste af dessa räknar jag den ensidiga riktning, uti hvilken vårt bankväsende under sednare tider sig utvecklat i jomnbredd med en felaktig kredit-lagstiftning. Det torde inom denna högtärade kammare ej behöfva spillas ord för att bevisa, att hvarje näring och icke minst jordbruket, sådant det i våra dagar måste bedrifvas för att bli lönande, fordrar förlag och rörelse-kapital; men huru har man i detta hänseende sörjt för modernäringen, ty såsom sådan torde den väl böra anses, huru styfmoderligt den än blifvit behandlad? För så vidt jag kan inse, har, ifråga om dess underlättande med förlag, icke allenast intet blifvit tillgjordt, utan flera åtgärder vidtagits, som på jordbruket menligt inverkat. Hit räknar jag i första rummet att, sedan hypoteksföreningar i riket sig bildat för omflyttning och amortering af jordbrukarnes skulder och för anskaffande af nödigt förlag, dessas verksamhet plifvit tillintetgjord genom inrättandet af hypoteksbanken med monopol att ensam upptaga lån och förlägga jordbruket.