Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1867, sida 1

amt beslutat, att om Onsdag utse sju ledamöter ill detta utskott, föredrogs grefve af Ugglas moion om intagande bland reglementariska stadganlena för riksdagen af åtskilliga bestämmelser rörande utskottens arbetssätt. Prih. Bildt kunde cke finna meningen af motionen vara någon annan, än åvägabringande af förbud för utskotten utt besluta öppen votering. Talaren trodde, att lå, enligt nya grundlagen, utskotten numera endast vore utredande och föreslående myndigheter, funnes ingen anledning att göra någet stadgande i den syftning, som motionären tycktes önska. refve af Ugglas ansåg det vara tids nog att utrligare behandla frågan vid dess återkomst från utskottet, samt sökte visa, att den af förra talaren påpekade karaktersskillnaden mellan utskotten under den nya representationen och den gamla icke vore af den nya riksdagsordningen afsedd. Frih. af Ugglas delade denna åsigt. Alla bestämmelser rörande utskotten vore desamma som förr, om man undantager hvad under ståndsförfattningen stadgades om förstärkt utskott. Talaren hemställde, om det kunde vara skäl att frångå en så gammal praxis, som den, enligt hvilken voteringarna inom utskotten hittills varit slutna, samt trodde, att då grundlagen cj stadgat, huru vid öppen votering majoritet skall vinnas, hade den ej medgifvit detta omröstningssätt. Det vore för öfrigt allt skäl, att utskottens arbetssätt vore Jika med kamrarnes. Grefve Wachtmeister, II., kunde ej se något skäl att nu, mera än förr, binda utskotten med reglementariska stadganden. Bestämmelsen, att voteringarna i kamrarna skola vara slutna, hade sin grund i orsaker, som ej voro tillämpliga på utskotten. Talaren önskade, att utskottet för arbetsordnings uppgörande måtte taga i betraktande, huruvida ej i nämnda arbetsordning kunde inläggas en 5 af innehåll, att utskotten vid riksdags början ega bestämma voteringsttet, dock så, att om, i händelse af öppen omröstning, denna gifver paria vota, sluten omröstning skall ske, äfvensom att dylik omröstning måste företagas, när minst tre uiskottsledamöter sådant önska. IIr IIcijkensköld kunde ej inse, huru vid öppen votering skulle förfaras i händelse af paria vota, och trodde, att det sätt, som af andra talare blifvit uppgifvet, skulle bidraga till att onödigt förlänga riksdagen. Hr Wallenberg fann sig ej af det, som blifvit anfördt, öfvertygad, att nya grundlagen mera än den gamla lade något hinder i vägen för den öppna omröstningen, Statsutskottet hade beslutat iakttaga detta omröstningssätt, och talaren önskade, att rättigheten att bestämma i denna sak måtte fortfarande komma utskotten till del. Frih. Bildt sökte ådagalägga, att den af honom omnämnda karaktersskillnaden verkligen förefunnes och uppenbarade sig tydligast i det fordna vigtiga stadgandet rörande förstärkt utskotts myndighet. Den öppna voteringen vore ett moraliskt godt såsom bidragande att föröka utskottsledamöternas sjelfständighet. Prih. Sprengtporten och grefve Mörner, C. G., kunde ej biträda denna mening, utan yrkade, att den rätt, grundlagen tillförsåkrade hvarje riksdagman att begära sluten votering, måtte hållas i helgd, vare sig det gällde kammares eller utskotts sammanträde. Hr Rydin ansåg, att öppen omröstning utan olägenhet kunde ske i sådana utskott, som endast hade att algifva utlåtanden och förslag, men ej i sådana, som tillika egde att besluta. Lämpligast vore emellertid att icke nu stadga något härom, tan öfverlemna åt utskotten att sjelfva uppgöra n arbetsordning. Ställde sig talaren på grefve af Ugglas ståndpunkt, kunde han ej finna annat, än att dennes förslag, om det antoges, skulle leda till betänkliga omvägar och onödig tidsutdrägt. Ir v. Koch trodde alla kunna vara öfverens derom, att grundlagen medgaf båda omröstningssätten, och önskade, att, då riksdagsordningen tillerkände kamrarna rätt att bestämma rörande utskottens arbetssätt, beslut snart måtte blifva fattadt i frågan. Grefre Sparre, E., var öfvertygad, att då grundlagen förutsatt sluten votering, måste det stå hvar och cen öppet att begära en sådan. Sedan hr Wallenberg bemött några af de föregäende talarnes yttranden blef motionen remitterad till det tillfälliga utskottet, som har att handlägga frågan om arbetsordning. Andra kammaren. (KL 1—2 ce. m.) Enligt det ena upplästa protokollet öfver den sammankomst, som hållits af kammarens talmän och sckreterare för grupperingen af de motioner, som blifvit till tillfälliga utskott hänvisade, uppgick antalet af nämnda motioner till 39. Kommitterade hade sammanfört dessa i fem särskilda grupper, hvadan lika många tillfälliga utskott orde tillsättas, nemligen: 1:0 ett för behandling af frågor rörande folkundervisningen eller elementarläroverken, dit 7 motioner skulle hänvisas, 2:0 ett för frågor rörande förändringar i embetsverkens organisation och embetsmännens ställning ete., dit jemväl 7 motioner hörde, 3:0 ett för frågor, ang. lindring i rustningsoch roteringsbesvären, till hvilket 4 motioner skulle remitteras, 4:0 ett för behandling af ckonomiska författningsfrågor, i hvilket ämne 12 motioner blifvit väckta, samt 5:0 ett för motioner af blandadt innehåll, hvilkas antal uppgick till 9. Detta förslag till fördelning bordlades. Den Finansiella frågan. Pp;jI qo många motioner. som hlifvit in