fond uppgick vid sistlidne års slut till ett samlad kapital af 676,000 rdr, som från 1867 års börjar löper med 5 procent, och å hvilket kapital utbe kajningar ske efter i allmänhet s dagars förutgån sen uppsägning. . (D. N.) — Un äfventyrlig jernvägsresa. (Utdrag ur ett bref från Upsala af den 31 Januar till N. D. A.) — — — I största hast några rader om min hitmed gårdagens eftermiddagståg. Till Rosers7) gick allt lyckligt och väl, men sedan des: sick allt på tok. Ufter att vid nämda station vattnet tagit slut, måste derstädes en halftimmes uppehåll göras för vattenhemtning. Sedan vi lyckligt kommit oss åter i väg, stannade vi plötsligt efte a timmes vidare resa midt på en snöslätt och kommo hvarken fram eller tillbaka, ty vattnet hade tagit slut. Lokomotivet afkopplades då och nästa station, belägen på nära från det ställe, hvarest vi befunno Der sutto vi nu öfvergifna midt på Uplandslätten, utan att kunna gå ur vårt improviserade fängelse, ty djup snö låg på ömse sidor om banan. Man kan föreställa sig det sorgliga i vå het, då dertill kommer att lampan i kupå slocknade och lemnade oss i det behagligaste mörne: viniska hoppades på att koma vid 10-tiden, men ödet, som denna gång tycktes hafva förosatt sig att ej ågot till hälften, hade annorlunda beslutit. en timmes motivet, ar Wäsby. Komna en ansenlig väglängd derifrän, stannade vi åter plötsligt. ty lokomotivet kunde ligen draga oss vidare, enär rälerna voro glade mest fruktlösa ryckningar och ar måste allt hopp uppgifvas att vi lla skulle på en gång kunna komma fram till nästa station, Märsta. Omsider beslöts att blott hälften skulle medtagas och den andra hälften lemnas qvar. Lyckligtvis satt jag i den första passagerarvagnen, hvilken jemte lastvagnarna utgjorde första hälften. Sålunda kommo vi till Märsta, slogo oss der ned i väntsalen och inväntade våra olyckskamrater. Sedan de omsider framkommit, befanns att kolen tagit slut till följd af lokomotivets resor fram och tillbaka. Nu intogs kol och ved, trossvagnar och en del passagerarevagnar qvarlemnades, och så begåfvo vi oss åter i vi Men ännu var icke måttet af våra motgångar rågadt. Nu uppstod nemligen en snöyra, som begrafde banan i snödrifvor, så att vi efter en halftimmes resa trån Märsta nödgades åter vända om till nämda station. Nu fingo vi den föga hugnaude underttelsen, att vi troligen skulle få ligga qvar der öfver natten. Lmellertid telegraferades till Upsala efter snöplog, hvilken anlände kl. 12 på natten. Vid 12 2-tiden voro vi ändtligen i Upsala. —— —