Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1867, sida 2

Spanien, som skulle upphöjas till stormakt. Man vet alltför väl, att kejsaren visst icke sillar Narvaeg regeringssystem, men man ror, att han illa upptagit och med missroende ser den sympathi, som i Spanien lifvit visad hertigen af Montpensier (en son till Ludvig Filip). Föröfrigt förefinnas mångfaldiga gissningar öfver anledningen ill denna Frankrikes förändrade hållning mot Spanien. Då några häruti vilja se en verkan af kejsarinnan Eiagenies inflytande, å sörmena andra, att Napoleon III har ör plan att förena den latinska racen till ett stort förbund, en tanke, med hvilken man vet kejsaren länge hafva sysselsatt sig, och som specielt utgjorde ett af skälen till hans mexikanska äfventyr. Under Gladstones vistelse i Paris gafs der en stor bankett till hans ära. Bland deltagarne deri voro Michel Chevalier, den nye ministern Lorcade de ta Röquette, statsrådet Parieu och grefve Waleitshi. Gladstones skål föreslogs af Passy, minister under Napoleons presidentskap. ENGLAND. Ju närmare man nalkas tiden för parlamentets öppnande, desto mera träder reformfrågan i förgrunden, ech man frågar sig: Skall den nuvarande tory-regeringen, likasom tre gånger förut (1828. 1516 och 154S) uppgifva sitt partis grundsatser, och sjelf framlägga förslag till den valreform, som partiet efter bästa förmåga och med oförtjent framgång bekämpat under de sista 16 åren? Eller skall underhusets förestående session, likasom förra årets, icke leda till något annat än en ny ministerförändring? Ryktena härom äro hvarandra mycket motsägande. Nägra anse det för afgjordt, att regeringen redan i throntalet skall meddela ett reformförslag, och man vill anse detta bestyrkt deraf, att drottningen i egen hög person imnar öppna parlamentet. Planen skulle i så fall gå ut på en betydlig nedsättning i valcensus, och sålunda, att den äfven kom arbetaren till godo. Likaledes skulle valkretsindelningen komma att förändras. Andra förmena deremot, att regeringens medlemmar, trots en mängd sammankomster, icke blifvit eniga, och att de derför öfverenskommit att återkomma till lord EIchos år 1564 framlagda förslag om nedsättandet af ett parlamentsutskott för utredning af frågan. De sista parlamentsvalen hafva stärkt oppositionen. I ett irländskt grefskap segrade den liberale Kavanagh, oaktadt han är protestant, med 2,642 röster öfver den katholske toryn Pope Ilennessy, som endast fick I,SSI. I Waterford, en af Irlands större städer, segrade äfven den liberale kandidaten efter ett högst stormigt val, med 1,451 mot 984 röster. Deremot har den mycket konservative Garth blifvit vald i den lilla staden Guwildford, sedan han 1i ett tal till valmännen utkastat skamliga beskyllningar mot Bright derom, att den sistnämnde skulle vara hatad af sina arbetare och icke kunde blifva vald i sitt hem Rochdale. Dessutom tillvitade han Bright, att denne ingenting gjort för bomullsarbetarne i Lancashire under den svåra krisen (och detta oaktadt hvar och en visste, att Bright der i tysthet utdelat stora summor), samt att han velat förskaffa arbetarne lån på sådana vilkor, att de skulle blifva verkliga slafvar under sabriksegarne, o. s. v. Den anfallande kom emellertid på ett snöpligt sätt ifrån detta gemena anfall, då Bright, sedan han dels gendrifvit och dels afvisat beskyllningarne, slutade med yttrandet, att , Garth förmodligen hörde till dem, som genom smuts ville framgå till hedersposter. Garths nederlag blef så fullständigt, att t. o. m. de konservativa tidningarne och ,,Times icke vilja kännas vid honom, och Bright har blifvit än mera populär genom det myckna förtal, hvarigenom hans politiska fiender velat nedsätta honom, samt genom de stora demonstrationer, genom hvilka hans arbetare tillbakavisat de mot deras högt värderade husbonde gjorda orättvisa beskyllningarne. Dessa Brights segrar kunna naturligtvis icke annat än gagna reformpartiet, och detta parti fortsätter äfven oförtrutet sina agitationer. I stället för Aden först tilltänkta demonstrationen med inlemnande till parlamentet af adresser i massa, tänker man nu istället föranstalta sen oerhördt stor procession, som skulle passera många gator i den del af London, som bebos af de förnämsta klasserna, för latt visa aristokratien sin styrka. Briglit soch hans närmaste vänner vilja icke motstaga någon reformbill af toryerna, emedan man — som Bright uttryckt sig vid sen stor bankett i Manchester för några månader sedan — icke tror, ,att man kan laga en god soppa af giltiga ämnenm gå ri 8 r.