Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1867, sida 2

hvem har rekommenderat dig hos presidenten? Jag hoppas att det icke är nåson hemlighet? NVej, log Pertena; — det är finansministern. — Benares, — verkligen? Och hur har du blifvit bekant med honom? — Det är möjligtvis en hemlighet, svarade Pertena, — och skulle vara för vidlyftigt att nu berätta för dig. Farväl således tills i qväll. Apropos, tillade han och stannade i dörren, — jag såg på gården några af de nyimporterade kulis, bland dem ett par särdeles täcka flickor; — bara inte din sennora Francesa blir svartsjuk, om hon får se dem. — Jag fruktar att det är en dålig spekulation, sade Desterres utan att gå in på det frivola skämtet; — de krabaterna vilja j arbeta, och min uppsyningsman klagar öfver att icke ens stryk hjelper. — Tvinga dem med hunger, sade Pertena, — det är den bästa kuren. Adios, companero! — Och några ögonblick derefter trafvade han åter utför vägen. Men då han uppnådde den breda landsvägen, som härifrån förde ned till fleden, såg han ett par fotgängare kemma emot sig, tvenne herrar. Nästan ofrivilligt tyglade han sin häst och stannade i skuggan af ett orangeträd, till dess de kommo så nära att han kunde känna igen dem. Det var 3ertrand och fremlingen med det täta svarta skägget. Don Felix mumlade en förbannelse mellan tänderna, vände längsamt sin häst till dess han uppnådde en afväg, hvilken han derefter följde i raskt traf. — Hvem är ryttaren derborta? frågade Rafael den bredvid: honom gående Ber