Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1867, sida 3

Motion om upphörande af åtskilliga dagars egenskap af helgdagar. (Af hr 8. A. Hedlun d.) Att många s. k. helgdagar icke befrämja religionen torde vara klart genom den från de romerskoch grekisk-katolska länderna vunna erfarenheten. Våra kyrkoreformatorer läto sig också angeläget vara att äfven på detta område taga stora steg till undanrödjande at gamla missbruk. Likasom Paulus talade mot de judiska ,sabbaterna och nymånaderna, talade Luther mot de många katolska kyrkofesterna till helgonens ära. ,Fåfäng gå lärer mycket ondt. Om dessa ord ur Vishetens bok äro sanna, hvilket de utan tvifvel äro, så ligger deri en tillräcklig grund för det antagande, att många dagar egnade åt sysslolösheten icke kunna vara för ett folks gudsfruktan och sedlighet nyttiga. När hvilodagen följer i en tillbörlig omvexling med arbetsdagen, så stärkes den moraliska kraften; men alltför många hvilodagar verka motsatsen. — Bibeln talar ej heller om några serskilta helgdagar. Kvertom synes budordet: ,,Sex dagar skall du arbeta — stå i uppenbar strid mot en sådan ordning. Också hafva flera protestantiska Jänder, såsom t. ex. England, frigjort sig från nästan alla de serskilta festdagar utom Söndagen, hvilka vi ännu bibehållit, och detta till gagn, men ej till skada för det religiösa lifvet. De s. k. annandagarne äro dem alldeles obekanta. Genom att indraga dessa helgder skall svenska folkets andliga lif, efter hvad både förnuft och erfarenhet lära, icke förlora utan vinna; men landets näringsli jog deraf hemta en högst betydlig före Samma skäl, som löranledde konung Gustaf III:s regering att indraga tredje dagarne — hvilkas återupptagande nt skulle anses orimligt, ehuru indragninger då framkallade många protester — sam att förflytta till Söndagarne de dittill bibehållna: Mariekyrkogångs-, Michaels messooch Allhelgonadag — soma ska tala för att fortgå på aenna bana och