på strätröfvare, men var dock sullt rustad emot dem, och bar nu i sina hölster ett par ypperliga revolvers, med hvilka han kunde öppna sig väg, i fall någon verkligen hade vågat anfalla honom. Men medan han fullföljde sin väg, skola vi begifva oss till sennor Desterres, hvilken äfven denna morgon hade ridit ut till sin hacienda för att ställa rummen i ordning och smycka dem med blommor, emedan han väntade ett ganska kärt besök den följande dagen. Han hade äfven gjort en mängd inköp i staden, men hvilka skulle utskickas först då aftonsvalkan inbröt. Han var ännu sysselsatt med att gifva sin mayordomo åtskilliga uppdrag, och att öfvervaka att de bättre möblerna placerades på vissa punkter, då han hörde hästtramp framför huset, och då han blickads ut, såg han att en fremling gick in i huset. Han tyckte sig kän hästen, men innan han kufide utfundera hvem den tillbörde, klappade det redan på h dörr, och den-öppnades innan det medgifvande sti 4Q blifvit yttradt. lU terres betraktade förvånad den inEädands, men hans blickar klarnade ej, då han kände igen honom, och han besvarade den mera ogenerade än vänliga hälsningen, om icke kallt dock ganska förbehåällsamt. — Nå Desterres, utbrast fremlingen utan att det ringaste låta afskräcka sig af detta emottagande, — tänker du gifte dig efter du putsar upp det gamla nästet eller ger du en fest? Jag har ju inte blif it bjuden ännu! å Å — Hvad har fört dig hit till mig, Per stena frågade Desterres utan att besvar: lde till honom riktade frågorna. — Ja