Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1867, sida 2

lätt tatt man ej lemnade den firade sängerskan ensam. En af heines beundrare hade till och med ställt et; par präktiga ridhästar till hennes förfegande under den dit hon ämnade tillbringa i Lima, och hon deltog ofta i små ridpartier i trakten. Och ännu alltjemt hämyckte hon publiken. Direktören för Limas teater hade aldrig förr haft så stora inkomster som under de aftnar då hon appträdde, och han gaf sig ingen ro förrin hon lofvade honom att spela i Lima uöfrer de först annonserade tolf representationerna. Slutligen hade Rafael ordnat sina affärer och beslöt samma afton att rida ut till haciendan, för att stanna ett par dagar hos sin gamle vän Bertrand och samtala närmare med honom. Han kunde vu ej sjelf frigöra sig från den tanken, att icke allt hade tillgått naturligt vid hans onkels död. Han ämnade hvarken spara tid eller kostnader för att få reda derpå, och om denne Desterres hade haft sin hand med i spelet; bah, — Lydia kunde ej älska denne menniska, det var ju omöjligt! Och likväl, auru hade hon ej fröjdat sig vid hans ankomst, huru hjertligt hon hade smålett emot honom; huru lycklig hon hade visat sig öfver den dyr, bara gåfvan, som hon egentligen icke had bort emottaga af en fremmande man. Hel skulle hon verkligen hafva lärt älska ho nom under några få dagar? Det Har otro ligt, men hvilken kan blifva Hok på et qvinnobjerta, isynnerhet en dan drinna sem denna ke 5 S n mängd tankar korsalqe s n hufvud, medan han gaf sin pla yr lar och gallopperade öfver sen ödenarl som begränsar Lima. Han Å ej mer