Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 2

mycket snö, att de sett sig nödsakade att draga sig ned till de pontinska träsken. ÖSTERRIKE. Från Wien skrifves under den 22 Jan. till ,, Köln. 4eit.: ,,Regeringen synes frukta krigiska förvexklingar med anledning af den orientaliska frågan; åtminstone lärer man tänka uppställa flera armekårer vid turkiska gränsen. Befallning är äfven gifven att förse krigsmagasinerna; dagligen afså militära transporter söderut. Kejsaren begifver sig med det första till det förskansade lägret vid Bruck, der trupper skola koncentreras. I väl underrättade kretsar försäkras, att förhandlingar äro inledda i Paris om ett nytt statslän. De i Steyermark garnisenerade trupperna hafva fått marschorder till Ungern. I de östra provinserna, som gränsa till Ryssland, vidtagas äfven militärätgärder. ENGLAND. Det kongl. vetenskapssamllället har genom den 76:årige sir William Snow Ilarris död förlorat en mycket framstående medlem. Som ung läkare åtnjöt han redan ett grundadt rykte, då han beslöt att uteslutande egna sig åt naturvetenskaperna, isynnerhet studiet af elektriciteten. ÅÄr 1520 uppfann han en väsendtlig förbättring i Franklins stora upptäckt, så att hans landsmän till och med ansågo sig kunna härleda det praktiska användandet af åskledaren från honom. Från 1841 gaf drottningen honom af sin civillista ett årligt anslag af 300 p:d st. ,för hans utmärkta vetenskapliga förtjenster. Ar 1560 utnämnde regeringen honom till sin referent ,i alla angelägenheter, som anginge dcktricitetend. Ilan har utgifvit en mängd arbeten öfver sitt älsklingsstudium. Samtidigt med honom har en -man af svärdet, sir James TFreetl, aflidit i en ålder af 82 år. Han hade redan utmärkt sig under det spanska kriget. En aföfverhusets liberala medlemmar, carl Kingston, har äfven aflidit. Engelska resande hafra ofta beklagat sig öfver det eländiga skick, i hvilka grafvårdarne öfver de engelska öfverstarne Forbes och Wheeler Hood, samt andra engelska officerare, begrafna på protestantiska kyrkogården i Toulouse, befunno sig. Detta har gilvit franske kejsaren anledning att skrifva ett bref till viscount IIod, der det bland annat heter: Med ledsnad har jag erfarit, att grafvarne öfver de i slaget vid Toulouse fallna engelska officerarne råkat i förfall. Soldater, som stupa i fremmande land, tillhöra detta land, och det är allas pligt att hedra deras minne. Jag åtager mig derföre att låta återställa dessa grafvar på min bekostnads. Lika högt, som de feniska bröderna förut satt James Stephens, lika djupt vilja de nu nedsätta honom. I stället för den titel, med hvilken de alltid låtit hans namn förut åtföljas: C. 0. I. RB. (Central-Organisatör för Iriska republiken), föreslås det nu att beteckna Pnom med II. L. M. D. L. G. RYSSLAND. Från Petersburg skrifves: -,Enär emiren af Bukhara blott i första ögonblicket af den öfverraskning, som följde efter de lidna nederlagen, lofvade att sluta fred med Ryssland, men sedan synes öfvergifvit dennaafsigt, så höras redan röster från Örenburg, som påyrka, att ryssarne måtte besätta Bukhara och Samarkand, så vida de icke föredraga att inskränka sina handelsförbindelser till Taschkent, celler också låta osäkerheten. fortfara i förhållandena med Central-Asien. Ryssarne hade i början icke för afsigt att eröfra Taschkent, men tvingades att äfven intaga Khadschent och Dschusak. Bukharerna hafva svårt att finna sig vid att förlora sitt inflytande i Central-Åsien. Nu är Amur—-Darja-deltat föremål för de ryska spekulationerna. Då detta blir besatt af ryssarne, så är det ryska inflytandet i Amur-Darja-dalen fast grundadt. För detta ändamål är Aralslottiljen afsedd, och säkert skall besättandet å ena sidan af Samarkand och Bukhara, samt å den andra af staden Kungrad, fullända verket. Innevånarne i sistnämnde stad hade redan år 1859 begärt af Batakow, befilhafvare för Aralslottiljen, att lägga staden under ryska väldet. Då hade han icke tillräckliga resurser för att kunna uppfylla denna begäran; nu är detta hinder öfvervunnet. Kungrad i ryssarnes räld skall göra möjligt att hålla i tygeln truchmenerna, hvilka så ofta oroat de karavaner, som gått från Kina till Ryssland. De fördelar, som erbjudas den ryska handeln genom de redan eröfrade länderna i Turkestan och Khokand — områden så stora som ett europeiskt konungarike — äro så lockande, att man sätter i fråga, det ingen ny tull-linie ännu skall faststäl