Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 2

son, som förvånades öfver att hon icke gaf mera. Sålunda försäkrade om en inkomst alldeles tillräcklig för deras behof, hade de, sedan Edward var i besittning af pastoratet, ingenting att vänta på utom iordningställandet af prestgården, på hvilken öfverste Brandon, med en ifrig önskan för Elinors beqvämlighet, gjorde ansenliga förbättringar. Efter att en tid hafva väntat på deras fulländande, — efter att, som vanligt, hafva fått pröfva tusen missräkningar och dröjsmål genom arbetarnes oförklarliga längsamhet, — bröt Elinor sitt första bestämda beslut att icke gifta sig förrän allt var färdigt, och ceremonien egde rum i Bartons kyrka tidigt på hösten. Första månaden af deras äktenskap tillbragtes hos deras vän i hufvudbyggnaden, hvarifrån de kunde hafva öfveruppseendet öfver arbetet vid prestgården och styra allting, som de behagade, välja tapeter, anlägga planteringar o. s. v. Mrs Jennings spådomar, ehuru något hopblandade, gingo till största delen i fullbordan, ty hon var i stånd att helsa på Edward och hans hustru i prestgården vid Mikelsmessan, och hon fann i Elinor och hennes man, såsom hon verkligen trott, ett at de lyckligaste par i verlden. De hade i sanning ingenting att önska, om icke öfverste Brandons och Mariannes gistermål och något bättre bete för sina kor. De besöktes i början af sin bosättning prestgården af nästan alla sina slägtinsar och vänner. Mrs Ferrars kom för utt beskåda den lycka, hon nästan blygles att hafva bekräftat, och till och med Dashwoods gjorde dem den äran.