Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 1

Rörande Mand.-Tans armeorganisationssörslag. Dä ins. i detta ämne nu gär att besvara red:ns genmäle, sker det ingalunda i förheppning att kunna röfvertygared:rv, utan i afsigt att visa det red:iis argumenter icke hafva den slående egenskap red:n ansett dem äga. Hvad först de krigshistoriska exemplen angår, så bevisa de endast att det någongång lyckats föga ösvade armåer att, gynnade af en tördelaktig och noga känd terrain, samt väl anförda, slå armöer af gamla soldater. Men dessa fall äro endast undantag, hvilka styrka regeln om den utbildade soldatens öfverlägsenhet öfver den, som blott en kort tid gjort tjenst; en regel för hvars sanning krigshistorien lemnar öfverflödande bevis. Man måste dessutom ihågkomma att ju längre tillbaka i tiden man söker sina exempel, desto mindre var skillnaden emellan en trupp fotsoldater och en skara beväpnade män, en skillnad som aldrig varit större än i våra dagar. — En del exempel äro för öfrigt illa valda för sitt ändamål. Skottarnes strider, ehuru stundom lyckliga, slutade inom kort med deras nederlag. Bönderna i Cevennerna stridde i en vild och otillgänglig bergstrakt, der hvarje gångstig, hvarje håla var dem bekant, emot dragoner som endast voro vana att strida på slätten; men äfven de besegrades. Hvarken Stenbocks eller Napoleons (1814) armåer bestodo uteslutande af nyutskrifne, och om också den sednares stam icke utgjordes af till åren gamla soldater, hade den dock både utbildning och erfarenhet som förslog. Hade icke Napoleons gamla armå till största delen tillintetgjorts i Ryssland, är det ovisst om de allierade, oaktadt sin ofantliga öfvervigt i antal, kunnat besegra honom. Att fransmannen icke behöfver mera än 3 månaders öfning för att blifva en fullt utbildad soldat, kan vara möjligt; men då en fransk general uttalar denna åsigt, gör han det alltid med tanken på en god cadre. Ins:n tror att man, med en sådan, kan säga detsamma om svensken. För öfrigt, då red:n talar om fransmännens 3 och preussarnös (1813) 4 månaders öfningstid, tages icke i betraktande att denna var oafbruten och skulle omedelbart efterföljas af ett fälttåg, hvilket, om det också icke inverkade på öfningarnes form, likväl alltid skulle hafva ett betydligt inflytande på den sinnesstämning, med hvilken de bedrefvos både af befäl och trupp. I alla händelser kan den icke jemnföras med den af red:n föreslagna, fördelad på 13 år, och ehuru ins:n delar red:ns åsigt, att en för långvarig rekrytexercis tröttar både befäl och trupp och att det är bättre att afbryta och återtaga den efter någon tids hvila, tviflar han dock på att de sakkunniga och kompetenta militärer red:n rådfrågat derföre att de dela denna äsigt äfven ansett en infanterist vara fullt utbildad på 30 dagar, om också några förberedande öfningar förutgått; ty de 10 dagarne under de följande åren kunna endast vara repetition och betraktas så äfven af red:n sjelf. Hvad ingen lärer förneka är, att mera vinnes för en soldats utbildning genom en längre tids oafbruten fortsatt öfning med färre timmar om dagen, än med samma tid fördelad på flera år och yiii:i:z tar str MG er LIV NURNAR ä—