Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1867, sida 2

nundraden förtryck af romersk-katholska prester och polska adelsmän. Dessa delar vf landet ansåg man nu som ett heligt arf, hvilket, till hvad pris som helst, skulle räddas och frigöras från alla fremmande elementer, samt helt och hållet förryskas. Un hittills föga känd publicist, Michael Katlkow, som förut varit filosofie professor i Moskwa och nu var redaktör af en tidning derstädes, åtog sig ledningen af den allmänna opinionen. Denne man hade sjort sig bemärkt genom sin återhållsamhet och moderation under frihetstumultets stormiga uppträden. Han gällde för en anhängare till konstitutionalismen och hade först framställt det engelska statsväsendets alla fördelar samt nödvändigheten af decentralisation och aristokratisk sjelfstyrelse. Slutligen hade han uppträdt mot socialismen och Herzen. Denne sednare hade knappast lagt i dagen sina sympachier för Polen och moraliskt understödt upprorets sak, förrän Katsrolr i nationalitetsprincipens namn angrep honom som förrädare mot Ryssland och beröfvade honom allt inflytande, ja, formligt proskriberade honom. Utrustad med en högst ovanlig publicistisk talang, förstod redaktören af , Mosk. Åeit. inom kort att samla hela Ryssland under sin fana, för att i enthusiastisk kamp anföra nationen mot Polen. Den liberala riktningen slog med blixtens hastighet om i en exklusivt nationell. Upprätthållandet af rikets enhet, pånyttfödelsen i nationell mening, återöfrandet af de i Litthauen och Ukraine till polackerna förlorade områdena var den nya lösen, som utan motsägelse öfver allt upprepades. Förryskningen af de, vestliga guvernementernad blef en helig nationalsak, för hvilken alla partier plötsligen blefvo enthusiasmerade, och i svärmiskt nit sökte dessa partier öfverbjuda hvarandra. (Forts.)