Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1867, sida 2

inter, hast spär till skridskois, utan den nskilda företagsamheten har låtit sopa pp en och annan plats på dammen och n, och der har man efter bästa förmäga oat sig midt i snöyran, damer och herar om hvarandra. Nog var det illa gjordt f mr Jackson Haines att fara vår näsa örbi; det är så vanligt annars att alla onstnärer skola hit, vare sig de ,,stryka!l. träng eller ,trampa klaver, men han ar inte lemnat Sverge, och än kan man a förhoppningar. För dem som ha sett ionom på den , profetiska isen återstår nycket att beundra, och här ni väl nu i let här laget redan haft tillfälle att hänyckas öfver hans isstadighet. Miska Hauer har emellertid varit så god och tänkt å det musikaliska Upsala och gaf i föriden vecka en af cirka 200 personer beökt konsert, der man hade program af anska omvexlande natur, t. o. m. gluntar jöngos, som nu inte varit uppe på tapeen på långliga tider, på någon konsert. diska Hausers präktiga ton och tjusande öredrag hade vi genom eder och Stockwolms press reda på förut, och nu känner hela Sverge honom, hvadan ban ör bli en eftersökt konstnär hvart han commer. Om Thorsdag har en hr Meurke n bal å la Höökenberg i Gillet, och om Söndag uppträder den bekante Clausen rån Norge med komiska föredrag och lanser m. m. på theatern i sällskap med m s. k. skridskoprins — elev af kungen ämnet. Onekligen är skridskoåkningen, vär den sker såsom en J. Haines kan let, en skön konst, och hr H. tyckes ia en liten akademi i Stockholm, från vilken elever redan utgå på det hala, och när hr J. H. är ,skridskokung och sleven en, prinsk, så måste den sodnare tieln väl vara liktydig med akademiadjunkt rid ett af våra småstadsuniversiteter, t. ex. Upsala. På nämnde teater gåfvo medlemmar af Upsala stads skarpskytteförening i Söndags och i förrgår sällskapsspektakel till förmån för sin kassa, och utfördes der Mitt andra jag, De båda direktörerna samt ,Arfvinge till en million. De hade att fägna sig åt en fullsatt salong båda sångerna med undantag af några få platser, och om deras spel kan man utan att på något sätt smickra säga, att de öfverträffade månget landsorts-sällskap, som gör anspråk på att kallas ,artister. Med den lilla tid, som man nogsamt känner vara öfrig för en handtverkande eller handlande yngling på aftnarne, är det vunna resultatet af en så jemförelsevis kort tids repetitioner ganska aktningsvärdt, liksom ock det ädla sträfvandet att på samma gång utveckla sig i den sköna konsten och tjena en god sak bör räknas vår unga handelskär till en heder. Man tycker måhända att det är ett beqvämt sätt att taga in pengar genom att träda upp på tiljan, men huru mycket har icke de spelande offrat af den obetydliga tid dem lemnas ledig från göromål i principalens tjenst? Ändtligen! ropade lite hvar, då Posttidningen bringade oss nyheten om docenten C. tr Nyploms utnämning till professor. Det är förvånande hvad kanslersembetet gjort under en så lång tid som förflutit från konsistorii omröstning till förslags uppsättande, och tills Fredagen den 18 Januari! År 1865 den 21 Juni dog professor Bernhard Elis Malmström, och den 18 Jan. 1867 tillsättes hans plats, och öfver detta är måhända större skäl att anföra klagomål, men det kommer att träffa statuternä som äro så senfärdiga af sig. Skulle man ej möjligen kunna få infördt ett mera snabbfotadt system än denna sekelgamla sköldpaddgång, som år från år gör sig gällande vid tillsättning af akademiska embeten? Vår tid fordrar ,hastiga kommunikationer på materiens område — hvarföre skulle vi icke kunna bringa fortskridande i något som rörer en platsbesättning af ett embete, som har sig ålagdt att verka i konstens helgade, ideella område? Den skötes ju lika bra af vikarie, hör man folket ropa då man talar om tröghet! A la bonheur! men dra då inte in den . ordinarie lönen och sätt inte vikarien på knapp stat. Men hvarför vara jemt en Fabius Cunctator, då akademiska konsistorium eger rätt att ändra sina stadgar? Låt 3 månader passera efter en afdöd professor, under hvilken tid embetet spikas ledigt och bör vara sökt. Dagen derpå sättes omedelbart upp förslag af vederbörande, som väl under 3 månader ha haft tid att ,tänka på saken eller rättare personen(ty ännu aldrig har man lefsat i okunnighet här om hvem som skall söka en plats, långt förr t. o. m. än en professor är afsomnad). Skicka efter 8 dagar in handlingarne till kanslersembetet och låt honom få t. o. m. 3 månader att fundera (och säledes lika lång tid för någon af de sökande att klaga), och då blir det ett halft år i stället för nära nitton mänader. Inträffar dödsfallet så att en mellantermin kommer emellan ,,spikandet och förslagsuppsättandet, så är det ju så mycke längre tid att ta sig en numera alldeles öfverflödig — tankställare. I den här enkla genren med ,lite modifikationer kunde ju en reform åvägabringas, det synes att t. o. m. konsistorium behöfver spika på sina väggar Dumboms gamla: ju enklare ju simplare. ö OETISKT EVAS H Iiilläter ni att jag nu följer er upp?