Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1867, sida 2

fråga hur hon befann sig. — Och om har gjorde det nu genast! Han hade ingenting att göra till klockan tre på eftermiddagen då han hade stämt möte med sin vän Gaspard, som då skulle visa honom ett par goda ridhästar. Han kunde ej använda tiden bättre tilldess. Redan för några dagar sedan hade han fått veta att sennoritan bodde i ett fransyskt hotell ej långt från teatertorget, och dit styrde han nu sina steg, alltjemt fördjupad i tankar. Just då han ämnade inträda i huset, nalkades en vagn dragen aj ett par raska hästar och stannade framför hotellet, Ofrivilligt drog han sig undan, ty hamn trodde först att kusken ämnade köra in genom porten. Men detta var icke fellet; vagnen stannade, och en glädtig röst utbrast: — Ah, sennor confederado; man måste således fånga er på gatan för att åter få träffa er! — Sennorita, sade Rafael verkligen häpen vid detta plötsliga sammanträffande, i det han skyndade fram till vagnsdörren och öppnade den, — och om Jag nu Säger er att jag just ämnade uppsöka er! — Om pi talade sanning, sade den unga damen i det hon fattade hans erbjudna hand och steg lätt ned ur vagnen, — så skalle jag anse det mycket älskvärdt at er, — men jag tror det ej. — Och om jag ger er mitt ord derpå — Och han bjöd henne armen för attinföra henne i hotellet, medan den fram. skyndande öfserkyparen hjelpte hennes fök Jjeslagarinna ur vagnen. t 3 Då tror jag er, sade Tydia halfhög och hjertligt riktigt. SSP och jag tackar er upp AGG