Bref. (Från Hand-Tidn:s korrespondent.) Upsala d. 23 Januari. De första veckorna af det nya året ba förflutit i all tysthet. Inga evenementer af mera framstående natur ha gifvit ämne till betraktelser, utan man har sutit som en isländare, insnöad och frusen vid den sprakande brasan, och väntat på posten — och vänta har man fått ibland, och när den kommit, samma enahanda dag ut och dag in: , Snälltåget från Falköping icke kommit längre än till —— . , Starkt yrväder der och der o. s. v. och: man måste låta sig höja med vår Herres ingrepp i trafikstyrelsens anordningar, fatta sin bok och fortsätta der man slutade. Oaktadt alla de myckna , hvita varornad, som vi nu ha här på nederlag, har dock vår Upsala-Stockholmsbana varit befriad från allt för stora hinder, och öfver några timmar har det aldrig varit fråga om dröjsmål. Plogen har gått före och plöjt, och innan kort har banan varit, skenbar ånyo. Resande ha kommit hit som vanligt med mycket godt humör, ty de veta hvad som vankas litet varmt i pelsen, i form af en god kopp kaffe å gästgifvaregården: — Dantäget kommer nemligen just vid kaffetiden på morgonen och vid nobis--tiden på aftonen. Men trots nu allt det klingande man hör på våra gator af stadsslädar (bönderna bruka sällan klockor på hästarne utom om — sommar ren), har icke ett enda slädparti egt rum, icke den aldra oskyldigaste tripp till Wärdsätra med ballett i någon hygglig salong eller nationssal, men det kommer väl i sinom tid, när studenterna komma upp, nb. isall penningarne räcka till! Icke heller ha vi, med all vår utmärkta