Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1867, sida 1

— Jag skulle för ögonblicket låta frägan om gränsregleringen salla, sade Benares, — och framför allt påyrka ett långvarigare fördrag rörande skeppsfarten. Hvad betyder det väl huru gränserna ligga i dessa ödemarker? Presidenten rynkade ögonbrynen, ty detta var en sak, som tillhörde hans älskningsidöer: Statens gränsreglering, det vill säga grånseltvidgning. — Det går ej an, sade han dystert, — redan för Ecuadors skull; ty om jag vill föreskrifva den staten sina gränser, måste jag förut vara ense med Brasilien derom, — Och don Manuel vägrar att gå in derpå? — Han gör undanflykter; han vill att vi först skola komma öfverens med Ecuador, — likasom vore en öfverenskommelse med denne Ulores möjlig, om det fårhufvudet Franco icke kan hålla sig qvar der. — Jag skulle dock ifrigt anhålla att ers excellens först egnar skeppsfartsfördraget den nödiga uppmärksamheten. — Vi ha ju ett fördrag, sade presidenten otåligt. — Ja, ett momentant, för sex år, sade sennor Benares med en axelryckning. — men innan vi kunna saammanbringa en enda skeppslast produkter i den tyska kolonien, är fördraget åter utlupet. — Godt, godt, jag skall öfvertänka saken, sade Castilla undvikande. Detta samtalsämne var honom oangenämt, och han insåg dessutom att hans minister hade rätt. — Hela skeppsfartsfördraget gagnar oss ej till någonting, om vi ej kunna få fremmande invandrare, som kolonisera dessa trakter; ty vi skulle ej kunna få k 4