Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1867, sida 4

detta, hade Olsson lofrat honom 15 rdr om han I ville göra det. i Då Olsson på väg från stationshuset mötte Malm: gren på Fisktorget, påstod denne sednare att Olsson yttrat: Nu har jag satt eld på huset, hvarpå Olsson visat sig mycket nedslagen och velat afhända sig lifvet. Malmgren hade likväl sökt uppsmuntra honom, hvarpå de en stund betr den och begäfvo sig sedan ned i förutnämnda utsskänkningskällare, der de voro i sällskap med ett I par andra ynglingar, en notisbärare Olsson och en: betjent Ekström. Här hade man icke talat om: I branden, men Olsson hade druckit till dess han I I blitvit rusig. och Malmgren var närvarande, då Olsson blef arresterad. Andra dagen hade Malmgren träffat Olsson vid ist Petri kyrka, då de likväl icke samtalat om branden. Efter det andra till följd af branden anställda förhöret skulle Olsson ha yttrat till ! Malmgren, att ingen vid jernvägen det ringaste Mörner, Jacob Ekström, samt för notisböraren på Olsson. i Iärvid frågade häradshöfding Engzell: Olsson hade väl uppgifvit sättet, hur M. skulle anlägga ! elden? — Ja, han hade sagt, att han skulle lägga en bundt tidningar till hands att sätta eld på, hvarjemte Olsson skulle visa honom vägen. I På ordförandens fråga, huru de användt de for de stulna effekterna erhållna penningarna, svarade Malmgren, att de hade ,supit upp dem. Derjemte förklarade Malmgren, att Olsson hade tänkt på att rymma till Danmark. i Ilärester infördes åter Olsson. Ordföranden förklarade huruledes deras uppgifter icke stämde öfverens. Malmgren hade påstått att Olsson uppmanat honom anlägga branden, samt anmodat honom komma till stationen, då Olsson ; skulle visa honom vägen. Vidare hade Olsson: sagt, att han tagit 4 å 5 rockar, som Malmgren ; pantsatt, ehuru denne påstått att det endast var två, samt förnekat sig ha mottagit något paraply. Härpå svarade Olsson att Malmgren till och med fått tvenne paraplyer af honom. Malmgren invände, att han aldrig fått något paraply i pant, men deremot fått ett sådant af Olsson för att begagna. Härefter erkände han, att han äfven fått en tredje rock af Olsson, hvilken blifvit använd liksom de förra. Olsson förklarade, att han lemnat den till Malmgren för att säljas, men denne hade pantsatt den. Ordföranden frågade Malmgren, om han misstänkte, att rocken var stulen, hvarpå Malmgren svarade ja: han hade icke desto mindre pantsatt; den en månad derefter för 10 rår, hvilka penningar de delade. Denna rock hade blifvit pantsatt i Malmgrens namn. Några flera rockar påstod Malmgren sig icke ha erhållit af Olsson, hvaremot han förklarade, att Olsson velat lemna honom ännu en rock på samma gång som den tredje, hvilken Malmgren likväl icke tagit emot. Ordföranden uppmanade Malmgren allvarligt att bekänna verkliga förhållandet; enda sättet att lätta samvetet, vore att tala sanning; Olsson hade ju erkänt sig skyldig till mordbranden. Malmgren fortfor likväl att neka. honom erhållit ett par byxor, hvilka han förut glömt att uppgifva, och som M. skulle ha pantsatt för 5 rår. Malmgren erkände detta. Olsson förklarade ytterligare. att Malmgren alltid velat gå med honom in i förrådskammaren j H o för att sjelf få välja de plagg, som skulle stjälas, hvilket Malmgren äfven medgaf, ehuru han aldrig kunnat förmå Olsson att släppa in honom. Malmgren erkände dsider, att hun fått tvenne paraplyer, hvaremot Olsson skulle sjelf ha pantsatt en rock för 8 rdr. Olsson påstod envist, att Malmeren hade narrat honom att stjäla nämnde efjekter, hvilket M. lika envist förnekade, liksom han bestred, att han uppmanat Olsson att anlägga mordbranden; denne skulle tvärtom ha yttrat till Malmgren: ,låt oss brasa på, så ser ingen hvad vi ha gjort. Härefter inkallades de såsom vittnen instämda betjenterna Nils Nilsson och Jacob Ekström, samt aflade vittneseden. Nilsson förklarade, att Malmgren i Söndags yttrat tilli honom, att han å det gick illa för Olsson, emedan han satt eld på stationen. Malmgren hade berättat för Nilsson, att Olsson anmodat Malmgren göra det, hvilket denne likväl afslagit. Han hade deremot sökt östa Olsson, hvilken varit mycket nedslagen efdens utbrott. Allt detta hade Nilsson derättat för sin husbonde, löjtnant Hallencreutz. Malmgren erkände härvid, att han hade S manat Oisson förtiga det brott han begått; Olsson kunde deremot icke påminna sig, att han velat afhända sig lifvet. Betjenten Ekström vittnade, att Malmaren i 61— i 1 dags på förutnämnde källare för Ekström omtalat, i att han vis han stulit, och fruktade att icke kunna hemlighålla sina stölder. Malmgren hade derjemte omor Ekström, att Olsson bjudit honom pengar, om han ville sätta eld på huset, samt att on, då de träffades efter eldens utbroit, yttrat Nu är det gjort: för en sådan bof alt! — Sedan skulle Olsson be. hvilket Malmgren likväl afstyrkt. dem inga vidare upplysningar stodo att erhålla, iskalen nppskof i målet, för att anuta flera vittnen jemte andra nödiga uppgilter den vid branden anställda skadan m. ni. Till häraf uppsköls målet till nästkommande dag kl. 12 12 f. m. Efter ransakningen har det blifvit redaktionen meddeladt, att Malmgren för cellfangelsedirektör Hasselqvist enskildt bekändt, att han begått en annan stöld, för hvilken han var misstänkt. IIan hade sett arkitekten Klein härstädes sistl. Thorsafton upp på musikföreningen, då Malmeren beslöt gå hem till hr Kleins bostad och påstod sig vara aemsänd af denne, för att hemta hans kappa. Pigan lemnade på god tro plagget, hvilket Malmgren genast pantsatte för 8 rdr. — Dessutom bekände han, att han och Vilhelm Olsson sistl. Söndags afton varit tillsammans, att Malmgren stulit en ytterrock uti byggmästare Mårtenssons hus från magister Fredriksson, hvilken rock Olsson pantsatt för 12 rdr. (Från Örebro). D,urpiågeri. IIemmansegaren Per Andersson i i Fredags till rådhusrätten i urobro ämd att stånda ansvar för grymt djurplågeri. f en häst, som är besvärad af bölder eller k. ,inkar, lät han i jan af månaden sko denna, utan att bekymra sig om, att den ena skon, genom att vidröra en af inkarne, öppnade denamma, så att blod flöt derur. Likaså har skett och sker med en under hästens buk varande böld, som beröres at bukgjorden. Allt detta oaktadt. anser sig Per Andersson icke allenast oförhindrad att dagligen köra med kreaturet, utan har till och med bj att, såsom vid ett par tillfällen skett, låta detsamma i 15 graders köld stå ute på en gård under 6 till 7 timm Då målet mot vår mm — oq om? ?aT? Mmm mk mm mm mvmjhjmjhjmjij mh MM mV MM MI ——————————————— p——————— ———————— ————————— ö ktade el-— m kte honom. Emellertid hade Malmgren I känt sig plågad af samvetsqval, och derföre omtalat rätta förhållandet för en betjent hos löjtnant — Härtill yttrade Olsson, att Malmgren äfven af! e det Olsson anlagt branden, emedan! L