Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1867, sida 2

nat mig det förra, har jag icke något giltigt käl att undandraga mig en dylik utmärkelse. Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att det är varje svensk mans pligt i hvilken samhällsställning han än må vara, att, såvidt i hans förmåga står, gå dit han blir kallad, så snart kallelsen innebär en uppmaning att bidraga till fiderneslandets gagn. Utan tvifvel ären I alla af samma ötvertygelse och derföre hoppas jag, att I måtten mottaga mig med den välvilja, som en ärlig afsigt förtjenar, och förunna mig det öfverseende, som af mig nog behöfver tagas i anspråk. Jag behöfver ej här beskrifva de svårigheter eller det bryderi, som åtfölja denna plats, om än en större förmåga än min intoge densamma, ej heller erinra, att dessa svårigheter nu äro ökade och ej minskade genom den nya riksdagsordningen. En antydning härom är tillräcklig för att inse, det endrägt och trofast inbördes bistånd äro nödiga för att vinna reda och önskvärd framgång. Särskildt skattar jag mig lycklig derigenom att! jag närmast får trygga mig till en så aktad och pröfvad man som hr vice talmannen. Hans utmärkta egenskaper skola ersätta mina brister. Båda hafva vi nyss med ed fö tat oss att noga iakttaga föreskrifterna i rikets grundlagar. I bådas våra namn försäkrar jag öppet och högtidligt, att ordet med oväld skall föras, och att det löftet ej skall svikas, om än meningarne komma att här korsa hvarandra. IIvad betyder väl, att meningarne äro olika, och hvarföre skola några passioner uppröras, då alla nitälska för att tjena konung och fidernesland? Jag tror på makten af detta föreningsband och går derföre lugnt till mötes mina åligganden samt anhåller att få vara i eder vänskap innesluten. Talmannen erinrade härefter, att den första angelägenhet, som borde taga kammarens uppmärksamhet i anspråk, vore frågan om en arbetsordning, och han anmodade kommersrådet Sjöberg att meddela kammaren det förslag, som enligt hvad kändt vore, blifvit af utsedda komiterade utarbetadt. Hr Sjöberg erhöll ordet och uppläste i sin helhet förslaget, hvilket han anhöll måtte betraktas såsom en af honom nu väckt motion. Någon meningsolikhet uppades härvid mellan talmannen och hr Sjöberg i afseende på huruvida en motion kunde grundlagsenligen väckas innan riksdagen blifvit af konungen på rikssalen förklarad öppnad. Talmannen ansåg, att så icke kunde ske, hvilken mening biträddes af frih. Gripenstedt, hvaremot hr Sjöberg, understödd förnämligast af assessor Bergström, ansåg att motion, hörande, såsom den ifrågavande, till serskildt utskotts behandling, kunde väckas när som helst under loppet af riksdagen, så snart denna i laglig ordning sammanträdt. Resultatet blef, att kammaren beslöt, att förslaget skulle betraktas såsom en vederbörligen väckt motion och bordläggas. Det var hardt nära att votering härom hade kommit att ega rum, men man afstod dock från yrkandet derom. På frammställning af hr Hierta beslöts att förslaget skulle skyndsamligen tryckas för att ledamöterna tillställas. Ujtdare beslöts, att sekreterareval skulle förrättas Måndagen, hvarpå man skred till behandling af frågan om sättet för ectskottsvalens förrättande och förberedande. Utan öfverläggning beslöts enhälligt, att kammaren skulle omedelbart utse ledamöter i utskottet. Deremot yppades stor meningsskiljaktighet i fråga derom huruvida valen skulle förberedas genom någon af kammaren nedsatt komite. Sådant påyrhades förnämligast af frih. Ahlströmer och hr J. Lindström, hvilken sistnämnde upptog ett af herr von Troil vid de enskilda öfverläggningarne väckt förslag om en länsvis utsedd komitö, som skulle uppgöra förslagslistor. Rektor Hollander understödd af hr Witt, ville deremot er valförberedelse på sådant sätt, att kammarens ledamöter uppropades, den ene ef ter den andre, dervid hvar och en finge uppgifva dem han önskade bringa på förslag, och samtlige sålunda uppgifna namn upptagas på en förslagslista, från hvilker ledamöterna sedermera hade att välja dem de önskade vid den slutna voteringen uppförda på sina listor. Deremot anmärktes af flera talare, att hvarje tillsättning a en komitt vore ett frångående på sätt och vis af det fattade beslutet om valens förrättande omedelbart. Hr C. A. Larssor anmärkte, att om gamla märken stod fast, komme nu, lika litet som förr, at! saknas förslagslistor, och hr Siljestvöm utvecklade närmare det principielt oriktiga uti att eludera beslutet om omedelbara val genom en komittillsättning: ty antingen skulle det visa sig omöjligt för denna komitt att åsämjas om en enda lista, och i sådant fall vore med dess arbete ingenting vunnet, eller ock skulle den genom dagtinganden uppgöra en fusionslista, som sökte att tillfredsställa alla meningar, hvilket vore det sämsta som kunde inträffa. då man skulle erhålla den besynnerligastc måelange af färger. Då man velat gifvs ledamöterna frihet, borde man äfven tilltro dem att kunna gå utan kryckor. IIri Ahlgren och Per Nilsson i Espö yttrade sig i samma riktning. Meningarne vorc emellertid så delade, att frågan ej kunde afgöras utan votering, den första i den RT RE NOTES RE TREE OTRS LES EOS ——