Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1867, sida 2

denas annexion med Piemont och att bekräfta Farinis val till diktator. Samtidigt med detta (den 18 Aug. 1850) öfvertog Furini äfven den åt honom af munialten i Parma enstämmigt tillerkända diktaturen derstädes. Han utnämnde advokaten Manfrelli till sin delegat i förvaltningen af de parmesanska prorinserna; själf behöll han den politiska ledvingen. Hela hans politisk a verksamhet var förnämligast riktad på att assimilera hertigdömena med de gamla sardinska provinserna. Till den ändan införde han, medelst dekret af den 2 September, de sardinska konstitutionella statuterna af 1845 i Parma och Modena, och införlisvade dessa länder fullständigt med Piemont. Den 7 November öfverlemnades åt honom styrelsen öfver Remagna af nationalförsamlingen i Bologna, hvarefter Farini förenade regeringarne i Parma, Modena och Bologna till en enda centralregering. Han sjelf aftade titeln af diktator och kallade si guvernör för de kungliga provinserna lanilien. Sedan dessa hinde: irven genom allmän omröstning förklarat sig för anslutandet till Sardinien, ansåg Trini sitt uppdrag slutadt och ålervände till Turin den 14 Mars 1560. Fyra dagar derefter uttalade Vieklor Emanuel ollicielt i ett dekret, att de nämnda proyinsorna införlifvats med hans land. Den i Juli 1S60 utnämndes Farini till sar— inrikesminister; den 9 November ösvertog han tillika generalstäthålla reskapet öfver f. d. konungariket Neapel. men ersattes i donna stå ning genom prinsen af Carignan den 3 Jan. 1861. Den 20 Mars tog han afsked som inrikesminister, och afslog äfven sedan, i Mars 1562, för sin svaga helsas skull, att inträda i mini steren Fataggi. Sedan hans helsa blifvit förbättrad, anförtroddes honom den 8 Dec. 1862 bildandet af en ny ministör, men hans sjuklighet tvang honom att den 24 Mars 1563 afs a från sin plats som ministerpresident samt för alltid draga sig från regeringsgöromålen. Parlamentet, erkännande h. ans stora förtjenster, beviljade honom den 20 April sistnämnde är en nationalbelöning af 200,000 francs samt en årlig pension af 25,000 francs Efter en långvarig sjukdom, och sedan under hans sista lefnadsår iäfven hans själskrafter ydlige astagit, dog Farin den 1 Augusti 1566 på sitt landtgods ; Quarto, nära Genua, af flera gånger för— :