Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1867, sida 2

—. L — . I len 1 Augusti 1866 på sitt landtgod g2narto, nära Genua, af flera gånger förI yade nervslag. ; Joskim Eduard ven Mimch-Belinghansen efled mycket hastigt i Wien den : Åusus ti 1566, utan någon föregående sj lom, och — som det påstås — af sorg ;frer de förödmjukelser, som Österrike under förliden sommar haft att utstå: Under den Metternichska perioden ansedd; som en af Österrikes mest framstående ; statsmän, var grefve ÅiIHnCh-Pellinghattsen född i Wien den 29 Sept. 1755. Den samilj, från hvilken han hi ärstammade, bade änge bott i Trier. IIans farfar, Jokan Foul: im Georg von Mimch, var kurtri isk hoskansler, och blef sedan (som rikshofråd) af kurfursten Max Josef af Bayern uppböjd till friherre von Bellinghausen. Grefvevärdigheten har endast tillhört den nu aflidne medlemmen af denna familj, och han erhöll denna värdighet år 1531 af kejsar Franz Josef. Sin politisk-diplomatiska bana började han redan som 19vig yngling i det tyska rikets tjenst.; Men då detta rike, efter att hafva varat i nära tusen år, år 105 försvann ur st ternas antal, ingick JV Iinch-Bellinghavsen! i österrikisk tj t. Under de stormi åren 1809 och 1813—15 fann den wm statsmannen flera tillsällen att utmä z. Sedan freden blifvit återställd, erhöll han den vigtiga missionen att presi-, dera i den kommission, som år 181S var, umlad i Dresden, för att reglera frågan om skeppssarten på Elbon. Genom hans verksamhet kom det fö drag til! stånd, genom hvilket denna flod, ända ifrån den punkt t der den är segelbar och till hafvet, blef fri för skeppsfart af alla nationers rg. Under mellantiden — ofvamämnde ördrag afslutades den 1 Mars 1522 — fungerade NMiinch-Tellinghietiisen äfven som. lgste styresman öfver staden Pr ag, och förvärfvade sig genom sin skicklighet farst Metternichs förtroende i så hög grad, att van är 1S22 inkallades i utrikesministören i Wien. 1523 erhöll han värdighet ul verkligt geheimeråd och utnämndes tilika till pricside esandt och befullm tigad minister i Frankfurt, der han sedan under 25 år ledde den tyska förbundsförsamlingen, och visste förskaffa sig ett utomordentligt inflytande genom sin bestämdhet och erfarenhet. Att skildra hans verksamhet vid tyska förbundsdagen, vore detsamma som att skrifva tyska för bandets historia för åren 1823—19. Vi inskränka oss derföre till att konstatera, det grefve Mimch-Belinghausen i sin egenskap af president i förbundsförsamlingen mycket bidragit till upprätthållande ar freden i mellersta Europa. Detta var specielt år 1540 icke någon lätt sak, då under nämnda år fransmilnnens tr efter den venstra Rh enstramclen framti trkare än någonsin förut. Det var undur det nämnda året, som Nikolwns Telsear skref den bekanta Rhensången. MNtIHCIIBellinghausen vandrade — hvad riktninH i H 3 gen ar hans politik angår — troget i furst Iletlernichs spår, och mången har icke velat lägga honom detta till last, emär han endast hade att rätta sig efter sina instruktioner. Den österrikiska regeri gens stora belåtenhet med honom bevisas at den omständigheten, att han, med bibehållande af sin ställning som prå sidialgesandt i Frankfurt, utnämndes till statsminister. Äfven benådades han med riddarkorset af den kungliga ungerska S:t Stephansorden och storkorset at den kejserliga österrikiska Leopoldsorden. År 1545, då inand hade behof at energiska ministrar, erbjöds honom portlöljen för utrikes angelagenheterna, men Minch-Belinghausen fö edrog att åtfölja sin vän furst Metternich i privatlitvet. Tretton år derefter befattade han sig icke det ringaste med politiken. Först den 18 apil 1S61 inträdde han ånyo i dot oflentliga lifvet, då k:jaaren i den nya representationen gjorde honom till medlem för lifstiden af herrhuset. Under sina sista iefnadsår var han dessutom hedersledamot af den kcjsorliu: vetenskapsakademien. angsb. allgem. Zeit. yttrar om honom: Hans död föll icke tillf lligtsis tillsammans med upplösningen af tyska förbun1