Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1867, sida 2

LNekrologer. Carlo Lnigi Farini, hvilken, som diktator i Parma, Modena och Romagna, under åren 1859 och 1860 spelade cn vigtig rol, afled i Quarto, icke långt ifrån Genua, den 1 Augusti 1866. Farini, född den 22 Oktober 1822 i Russi i Kyrkostaten, hade i Bologna med mycken framgång studerat medicin, och hade tidigt gjort sig bemärkt genom vetenskapliga uppsatser i medicinska tidskrifter. I de politiska rörelserna under åren 1841—43 tog han den lifligaste del, så att han, då den påfliga polisen spejade efter honom, såg sig nödsakad att lemna landet och i Frankrike söka sig en tillflyktsort. För fortsättande af sina medicinska studier lefde Furini omvexlande i Paris och Marseiile; och sednare i Florens och Turin. Då Pius IX den 16 Juli 1846, en månad efter sitt uppstigande på tlhironen, utfärdade amnesti för alla politiska förbrytelser, under vilkor, ,att de amnestierade icke missbruk nåd, återvände Furini till sitt fädernesland och blef direktör för stadssjukhuset i OSimo. De af påtvon företagna reformerna bestämde honom emellertid att, redan eter ett års förlopp, lemna denna plats, för att beträda den politiska banan. Den 5 April 1848 meddelade ,,Gazzetta di Roma hans utnämning till vikarie för inrikesministern, (14etano Recchi; sednare uppdrogs åt honom , 12 en utomordentlig mission till konung Horrl Alberts högqvarter i Volta, hvarefter han: blef vald till deputerad för staden Fac 1 Ministern grefve Rossi utnämnde honom i September 1548 till generaldirektör för sanitetsoch fsängelseväsendet. Erter mordet på Ilossj och republikens proklamerande lenmade Farini denna plats och begaf sig till Toskana. Först 1549, sedan. fransmännen ätereröfrat Rom åt påfven, återvände han dit samt ville återtaga sina funktioner; men de tre kardinaler, som då regerade Rom i päfvens namn, afvisade honom och läto honom förstå, det han icke hade någonting i Rom att hoppas. Djupt kränkt af denna behandling, gick han för tredje gången i landstlykt: han ville icke längre qvarstadna i en stat, der reaktionen ånyo upplyfte hufvudet. Piemont mottog gästfritt flyktingen och öfverhopade honom med hedersbevisningar af alla slag. I Turin kom Farini snart tillsammans med Italiens mest framstående män; han lärde känna Cavour och Balbo, och skref för dem en mängd gedigna artiklar i tidningen Il risorgimentor. Sumtidigt härmed offentliggjorde han åfven sitt arbete ,Lo stato romano, en historia öfver Kyrkostaten under åren 1515—59, hvilken upplesde manga upplagor, öfversattes på många språk och gat anledning till mycken polemik. Mindre passionerad är hans ,Storia detalia, ett histo arbete med samma titel som ejt utaf C. Guiscppe Gugiiebno Botta. Nr 15 kallades Farini i sardinska ministören. Han erhöll portföljen för den allmänna undervisningen och stannade nio månader i detta embete. Derefter blef han (1551) medlem af högsta sanitetsrådet; äfven hade han säte i parlamentet och redigerade don politiska tidningen ,Il Piemonte:. Då italienska kriget år 1859 utbröt, och då hertig Frans af Modena, med anleduing af österrikarnes nederlag vid Magenta, åste lemna sitt land, blet Farini utsedd aft som kongl. guvernör förvalta detta hertigdöme. Den preliminära freden i Villasranca, som åter uppsatte hertigen af Modena på sin thron, skulle hafva gjort slut på hans verksamhet i detta land, om icke municipalstyrelserna, hvilkas hjertan han vetat vinna, den 27 Juli proklamerat Furini som diktator. Han öfvertog äfven genast den provisoriska regeringen, och utnämnde, förbehållande sig sjelf ledningen af de utrikes angeligenheterna, en minister. Ständigt hafvande för ögonen sitt mål: Modenas föreniug med Piemont, agerade Farini med mycken skicklighet, för att frambringa en fult accompli och omöjlig göra hertigens återvändande. Han inkedlade nationalförsamlingen till den 16 Augusti, nedlade då sin makt i solkrepresentanternas händer och uppmanade församlingen ,att frimodigt tillkännagifva sina önskningar om landets framtida definitiva ställning. Representationen försummade icke heller att förklara hertig Frans förlustig thronen; att votera Mo