Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1867, sida 4

Rättegångsoch Polissaker. ; Råahusrätten. Inbrottsstöld: I går förevar vid rådhusrätten det från poliskammaren remitterade målet angående häktade Johan Fredr. Nilsson, tilltalad att hafva natten till den 3 dennes, genom inbrott beredt sig tillfälle att inkomma i handl. Carl Anderssons salubod i huset N:o 105 i 12:te roten vid Landalaliden, samt der tillgripit 40 rdr i penningar, cirka 60 f. ost, 7 st. raffinadsocker, diverse socker och kaffe i strutar samt 6 buteljer vin. Såsom delaktige i denna stöld voro äfven förre stadssoldaten Johan J:n Skoldberg, dennes hustru Johanna Pettersdotter samt deras stjufson Edvard Johansson, alla dessa likaledes häktade. Nilsson, hvilken är född 1828 och förut straffad för stöld, sade sig icke haft någon medhjelpare vid utförandet af tillgreppet. Han hade kl. omkring 2 på natten utgått från det rum han tillsammans med Edvard Johansson bebor, och medtagit ett huggjern. Efter att hafva frånbrutit läset till den yttre dörren och sedan han öppnat en inre, hvilken icke varit låst, hade han inkommit i boden, der han, efter att hafva strukit eld på några svafvelstickor, tillegnade sig penningarne och osten samt sockret och kaffet. De bortkomna 6 vinbuteljerna nekade han äfven nu att hafva tillgripit. Penningarne hade han stoppat i en portmonnä, men denna uppgaf han att han tappat i för stugan till Sköldbergs rum. MHvar osten funnes kunde han icke uppgifva, han påstod att han gömt alltsammans i snön utanför, utom ett mindre stycke, som han intagit i rummet och bjudit makarne Sköldberg på. Vid visitation hade blott cirka 7 24. ost samt 2 rdr 67 öre tillrättakommit. Till hustru Sköldberg hade han lemnat 1 rdr i afräkning på hyran. Makarne Sköldberg påstodo sig vara alldeles oskyldiga i denna sak. Mannen hade visserligen blifvit bjuden på några supar samt ett stycke ost, men hade icke misstänkt något. Hustrun medgaf äfven att hafva emottagit 1 rdr af Nilsson, och då hon blott fått kopparmynt, hade det förefallit henne något misstänkt, ehuru hon icke frågat N. om åtkomsten af penningarne. Begge sade sig varit alldeles okunniga om stölden. De hade märkt att Nilsson utgått på natten samt sedan han hemkommit hade de sett honom leta efter något i förstugan, men ansett alltsammans vara gjordt i fyllan och villan af Nilsson, Iidrurd Johanssoa ville icke vidgå sin i poliskammaren afgifna berättelse, utan påstod han nu att han icke afvetat stölden. Huggjernet hade han lånat Nilsson, men till annat ändamål. Han försäkrade äfven att han icke visste hvart osten och portemonnän tagit vägen. Hustru Sköldberg äfvensom Edvard Johansson påstodo att de blifvit af polisen genom misshandel tvingade till bekännelse, dervid ömsom lofvats stryk ömsom bränvin och öl. För infordrande af de tilltalades frejdebetyg samt inkallande af polisöfverkonstapeln Setterberg, uppsköts målet att åter förekomma d. 31 dennes, och återfördes de anklagade i häktet. Sockerstölden: Förnyad ransakning förekom äfven i målet angående häktade Nils Petter Lindqvist och JOhan Ferd. Hellberg tilltalade att hafva stulit en sockerkista från handl. L. C. Weibull och 1 låda med färg från handl. A. Tillström. Angående Lindqvist upplystes att han, ehuru 26 år gammal, icke läst sig fram första gången för presten. Några vidare upplysningar förekommo icke, utan blef målet uppskjutet till den 25 dennes, då ännu icke de tilltalades frejdebevis inkommit.