Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1867, sida 3

Principsräga. Nerikes Allehanda för sistl. gårdag berättar: En vigtig principfråga är nu i nådeväg hänskjuten till Kongl M:ts afgörande. Baptistiska föräldrar härstädes (A. S. E. och P. E.) lära nämligen t. K. M:t ha låtit ingifva en böneskrist, att det måtte tillåtas deras välfrejdade 23-äriga dotter A. H.E., hvilken sedan sitt 14:e år tillhört baptistsamfundet i Örebro, att ingå äktenskap med skomakaremästaren J. E. H. (också baptist) här i staden. Som bekant, stadgar kyrkolagen, att giftermål skall föregås af konfirmation, och ehuruväl fästmön är konfirmerad inom baptistsamfundet, lär detta ej kunna såsom giltigt inför statskyrkan anses. Nu beror det på, om K. M:t anser sig kunna — och i sådant fall är benägen — att tolka kyrkolagen så, att giftermål här får ega rum. Hvarom icke, så blir det för dessa två, som skola bygga bo tillsammans, intet annat öfrigt, än att antingen ställa saken på framtiden, eller ock, likasom så många före dem, för religionens skull söka ett annat, föredragsammare fidernesland — eller att åtminstone låta viga sig i fremmande land, för att derefter här sammanlefva, som äkta makar, sedan lagen kringgåtts — eller, slutligen, att låta viga sig inom baptistsamfundet och sedan sammanlefva såsom makar i egen och trosförvandternas mening, men såsom lösaktiga personer inför statskyrkan och lagen, med alla deraf följande svårigheter och obehag. Nerikes Allehanda tillägger: Gerna vilja vi föreställa oss, att Konungen, som ju icke skall tvinga någons samvete, är benägen, att härvid göra, hvad göras kan. Skulle en föråldrad lag, som illa anstår vår tid, lägga i vägen sådana hinder, som pröfvas för det närvarande omöjliggöra bisall till denna ansökning, då älska vi tro, att K. M:ticke underlåter att vidtaga de åtgärder, som bäst leda till lämplig ändring af dylika lagbud. Då saken onekligen är af mycket stor vigt, helst man vet, att många andra svenska baptister — måhända ock medlemmar af andra religionssamfund — befinna sig i samma törhållande, som det par, hvarom här är fråga, tillåta vi oss fästa jemväl herrar riksdagsmäns synnerliga uppmärksamhet på detta missförhållande, till hvars ashjelpande de böra känna sig manade att medverka. Eller bör icke en aktningsvärd och efter sina förhållanden upplyst medlem af ett evangeliskt trossamfund tillgodonjuta lika medborgerliga rättigheter, som ett annat kyrkosamfunds medlemmar 7 — Borde icke till och med sådana, i öfrigt oförvitliga personer, som alldeles sakna religiös färg, få ingå äktenskap lika väl som, ja heldre än mången namnlutheran, hvars hela lefverne ådagaligger att hans religiositet är uselt hyck