messa? lIler ock Yjöd det: , kanner du ej igen mig? — , Omöjligt! — ,, Nå, nu ser jag: dragen äro förändrade, men blicken är densamme; tack derföre. — Från äldre riksdagsmän ljöd så helsningen vanligen: välkommen! Så utvexlades inom den talrika församlingen många vänskapsord; så väcktes till lif månget halfslocknadt minne från en gemensam ungdomsoch studietid. — Genom församlingen kilade såsom skottspolar en och annan af ,,de äldre; om det var på fångst, eller i lofligareärender kan den ej känna, som icke blef föremål för efterforskningar. Så öppnades dörrarne till en inre sal, der ensam vid ett bord satt rikets förste embetsman, h. exc. frih. Louis De Geer. Öfver hans, såsom det tycktes, något afmagrade ansigte, hvilade det vanliga uttrycket af ett visst vemod, genom hvars skugga framglänste blickens lugna och milda vänlighet. När han, med en lätt böjning, emottog de framträdande riksdagsmännens fullmakter, sväfvade då och då, vid igenkännandet, ett leende öfver munnen. Fullmakterna öfverlemnades efter upprop länsvis, hvilket skedde genom en bredvid excellensens bord stående expeditionssekreterare. Det troddes att pröfningen af fullmakterna — hvarefter de i dag återfås — ej skulle leda till några svårigheter mer än i ett enda fall, då ett valdistrikt i Norrland, genom en egendomlig kollision, kommit att erhålla två riksdagsmän, rörande hvilka tvist pågår. Det sades att båda de valde infunnit sig, men kanske var det blott ett löst rykte. Samtalsvis och på skämt ifrågasattes äfven huruvida kammaren skulle komma att gilla valet af fyra riksdagsmän från Göteborg. Representanterna från Göteborgs och Bohuslän aflade besök hos länets nuvarande höfding, grefve Ehiensvärd, samt hos den förre landshöfdingen, det vördnadsvärde f. statsrådet O. J. Fåhrieus. Den förre var ej hemma, den sednare öppnade ett förtroligt samtal om länets angelägenheter och dess önskningar, hvarjemte talet föll på ett och annat hörande till den nya riksdagens inre organisation. Mellan klockan 6 och 7 i går afton samlades flertalet af de båda kamrarnes ledamöter i riksdagens klubbrum. De små rummen lämpa sig vil för smärre grupperingar. Redan förnummos lifliga debatter om de stora frågorna: försvarsoch undervisningsväsendet. Det var uppenbarligen det sednare ämnet, som sysselsatte den der gruppen i det innersta rummet, der man igenkände P. Siljeström, Neijerberg, Dahm, Lefiler, friherre Fock, L. Hierta, m. fl. — Andra mera ifriga politici sysselsatte sig med de förestående utskottsvalen. Det var fråga om huruvida dessa skulle ske omedelbart eller genom elektorer, men hvad andra kammaren angår, förmärktes snart, att den långt öfvervägande meningen der helt visst blir, att man icke vill öfverlemna sin valrätt i detta fall uti andra händer. Deremot tros benägenheten för elektorer vara större i den första kammaren, ehuru för denna gäller långt mindre än för den andra det skäl, som åberopas för elektorers utväljande, att ledamöterna ej ega tillräcklig kännedom om hvarandra. Här uttalades ock såsom en afgjord sak, att ordförandeskapet i första kammaren skulle uppdragas åt grefve G. Laqgerhjelke och i den andra åt biskopen i Carlstads stift Sundberg. Såsom vice ordförande nämndes hrr C. F. Wern och Nils Larsson i Tullus, ehuru de sistnämnde ej lira sjelfve ännu derom ega någon kännedom. På detta sätt blifva emellertid de fyra fordna stånden representerade i ordförandeskapet. Ingen betviflar, att ju biskop Sundberg blir en skicklig ordförande, men naturligt är, att hans val icke är populärt. Det hjelper ej saken, att han — såsom det allmänt säges — haft sin raskhet vid Carlstads brand att tacka för denna utmärkelse. Man tror nemligen ej uppå, att andra kammaren skall behöfva någon eldsläckare eller afkylare. Det blir emellertid en förlust att ej få räkna biskop S. såsom deltagare i debatten, hvarest han torde komma att väl behöfvas för kans räkning i mer än en qvistig fr Vaknar striden om norr och söder i tf om jernvägen genom Vermland, så torde ock ,,de södermänner alla komma att sakna hans målsmanskap. Båda kamrarne hafva i afton sammanträden af mera enskild natur, den första kammaren å Börsen, den andra i sin se sionssal, den sednare sammankallad af ålderspresidenten hr L. J. Hierta. Rörande den nya riksförsamlingens ses sionsoch kanslirum har man redan list utförliga beskrifningar. Dessa lokaler göra ett mycket godt intryck, och man synes vara allmänt belåten dermed, att nå större utgiiter icke erfordrats, att bereda landets representanter ändamälsenliga En brist som ej kunnat afhjelpas åhörarnes läktare äro alltför inst och dock är det en ganska vigtig sak i det konstitutionella lifvet, att representanternas öfverläggningar ej äro slutna för den nation, hvars angelägenheter det här gäller. Denna brist har dock, under närvarande förhållanden, ej kunnat afhjelpas.