Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1867, sida 2

Som enskilt man framstod Börjesson som en i allo älskvärd personlighei; under den åldriges grånade hjessa fanns ynglingens, för allt skönt och ädelt glödande själ och gerna trifdes han i ynglingaskaran. Lycklig i sitt samiljelif sÄg han sig omgifven och ömt älskad af maka och flera barn, bland hvilka en dotter, Agnes Börjesson, förvärfvat sig ett inom målarekonsten aktadt konstnärsnamn och af hvars alster flera här i staden varit synliga. Hans sista dagar fick han ock tillbringa uti ynglingars krets, vid Fyris stränder, der som han sjelf erhållit sin uppfostran och förut deltagit i sin tids vittra idrotter. kallad att vid filosofie doktors-promotionen 1866 emottaga jubelkransen, hade han tidigt infunnit sig i universitetsstaden, för att der mera ostördt egna sig åt afslutandet af ett dramatiskt diktverk, en statshvälfning i Rom, hvilket han ämnat att utgifva som akademiskt lärdomsprof vid den stundande promotionen. Men timglaset var utrunnet, tiden var kommen då han skulle kallas till en skönare jubelpromotion än den festliga i Upsala domkyrka och efter ett kort illamående slutade han sina dagar den 6 Maj 1566 och fick utbyta lagren mot palMOST ED-D-WD