Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1867, sida 1

Senmor AÄguila. Af berstäcker.) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Och åter erinrade han sig den scen, då han afbröt de båda ungas vexelsång och derefter hade sett sin brud, bestört, förvånad och förskräckt bredvid sig. Nu gladde han sig åt att han hade behandlat henne kallt och stolt, nu dubbelt, då han hade lidit dessa pekuniära förluster. Hon måste oeh skulle känna att han föraktade henne, och om än hans hjerta blödde, skulle hon aldrig erfara huru han älskat henne, och hvilken smärta hon beredt honom. Försjunken i dessa tankar, och utan att mera tänka på denna ensamma vägs omtalade faror, hade han lemnat sin häst fria tyglar, och i kort galopp hade denne ilat fram öfver den öppna sträcka, som leder omedelbart utefter foten af berget öfver den kala, nakna marken. Till venster om honom låg Rimacs vidsträckta, på flera ställen bebodda floddal, öfver hvilken solsträlarne utbredde en dallrande dunstkrets, och framför honom visade sig åter små lermurar. Men här lågo endast några kringgärdade och genom Limakanalen bevattnade planteringar; icke något boningshus fanns här, och vägen förde i zickzack utefter trädgårdsmurarne, samt ) Se H.-T. N:o 9.