Article Image
med annu strängare anspråk. Om vi vanta intilldess Förenta Staterna förnya sina besvär mot oss, skulle vi utsätta oss för misstanken att endast gifva efter för nödvändighetenTURKIET. Den i Berlin utkommande . Spenersche Zeitung har för kort tid sedan från ,,en pålitlig källa meddelat ryska regeringens förmenta program i den orientaliska frågan. Ehuru detta program låter temligen fantastiskt, har det likväl väckt mycken uppmärksamhet. Det heter i ofvannämnde tidning: ,Då det turkiska riket endast långsamt och efterhand bör upplösas, skulle de närmaste stegen vara följande: 1. Egyptens frånskiljande under vice konungens ärftliga herradöme; och han skulle antaga titeln: sultan af Egypten. 2. Befrielse af öarne i JEgeiska hafvet, specielt Kandia, Cypern, Rhodos, Samos, Chios, Mitylenc och Lemnos samt de närliggande mindre öarne. Det skulle stå dessa öar fritt att bilda en sjelfständig konfederation, eller att förena sig med Grekland. 3. Provinserna Thessalien och Epirus förenas med konungariket Grekland. 4. Montenegro och de rumäniska furstendömena förklaras för sjelfständiga. 5. Det upprättas ett hertigligme Bosnien under en österrikisk erkehertig. 6. Serbien förklaras sjelsständigt. 7. Det upprättas en bulgarisk stat under en rysk storfurste. Det turkiska riket i Europa skulle således blifva inskränkt till Rumelien och Albanien; de grekiska provinserna skulle åtskiljas från de slaviska, och de europeiska stormakterna skulle få tillräcklig tid att rådgöra öfver hufvudfrågan, nemligen hvem som skulle ega Konstantinopel. AMERIKA. Sedan representanternas husi Wasliington med 108 röster mot 38 uppdragit åt en komitt att afgifva en berättelse öfver de lagöfverträdelser, som ligga presidenten Johnson till last, kunde det telegram icke vara oväntadt, som meddelat det förslag att försätta presidenten i anklagelsetillstånd, som blifvit inlemnadt. På sin höjd har det kunnat väcka förvåning, att detta förslag så snart inlemnats, Med den utomordentliga vigt, som en sådan statsprocess naturligtvis mäste hafva, torde det vara på sin plats att säga några ord om den rättsliga proceduren vid ett sådant fall. rättigheten till en sådan anklagelse innehålles i art. 2 mom. 4 at konstitutionen, der det heter: Presidenten, vice presidenten och Förenta Staternas alla civila embetsmiin skola afsättas från sina embeten, om de blifvit anklagade och öfverbevisade om förräderi, bestickning eller andra svårare förbrytelser. Endast representanternas hus har rättighet att taga initiativet till ett sådant åtal, och endast senaten får ransaka i ett sådant mål. Om presidenten är den anklagade, så förer öfverdomaren (presidenten i högsta domstolen) ordet i det höga tribunalet. Om den anklagade skall kunna fällas, måste 30 at rösterna vara för ett sådant beslut, och domen kan endast lyda på afsättning och ovärdighet att innehafva ottentliga embeten. För vinnande af vidsträcktare dom måste den vanliga juridiska praxisen sedan fullföljas. En appell från senatens dom git ves icke, enär denna korporation, konstituerad till domstol, är landets högsta instans. En kongressakt kan genom presidentens veto undanrödjas; men detta veto kan genom 25 af rösterna i kongressen förklaras försatiningsvidrigt. Pet har ännu aldrig förekommit, att någon president varit anklagad, och konstitutionen bestämmer icke huruvida, under det rättegången pågår, denne statens högste embetsman Skall suspenderas. Förmodiigen skall kongressen påyrka suspension och såsom skäl angifva, att Johnson hotat med att begagna våld mot den afsedda proceduren från kongressens sida. Den närmaste anledningen till den nu fullständiga brytningen nellan presk och kongressens majoritet har varit det veto, som Jolinson nedlagt mot kongr sens beslut att medgifva negrerna i territoriet Columbia (som ieke är representeradt på kongressen,utan endast viljer kommunala embetsmän) obetingad rösträtt. Kejsar MIgImiliuns skrifvelse till miniÖ ps som är offentliggjord af ,France) lyder AM SR lins ikliba älstana för ögonblicket har nledt Ossvattfförsarsie kronans rådgifvare omkriag Oss, så attVi genom deras visa och klara glig väg måtte kunna vinna en A AOn Tot är om I. bedömande

14 januari 1867, sida 2

Thumbnail