Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1867, sida 3

Yaf de flesta, sedan examina blifvit absolverade. T helt och hållet lemnas åsido, och af många alldeles förglömmes. Detta skulle äfven kunna sägas som folkskolorna. Ins. har tänkt på dessa förhållanden, och ehuru shan ingalunda är någon s. k. skolkarl, vill han sdock, anseende att hvar och en bör draga sitt strå till stacken, utan anspråk, i största korthet framlägga sina tankar i ämnet. Först och främst anser jag att utgifterna för skolväsendet böra, ju förr desto heldre, helt och hållet öfverflyttas från riksstaten till kommunerna, hvilka sannolikt, hvar för sig, då torde ordna dessa saker på ett för dem tillfredsställande sätt; hvarefter på riksstaten endast skulle qvarstå sädana läroverk, som besöktes af ungdom från hela riket, såsom universiteterna, tecknologiska institutet m. fl. IIvarför är det allmänna måttet af bildning för ringa? Frågan är verkligen så omfattande, att ins. känner sin förmåga alldeles för ringa att utreda den, åtminstone i korthet. Några orsaker torde dock kunna nämnas. Främst sätter ins., att skolorna stå under statskyrkans ledning; endast häraf kan förklaras hvar folkskolans egentligen enda undervisningsämne är kristendom, n. b. statskyrklig, katekesen och bibliskan; hufvudämnen, som tränga allt annat i skuggan, så att man kunde vara frestad tro folkskolans egentliga uppgift vore att minska prestens besvär med läsning med nattvardsungdomen ). Elementarläroverken lägga hufvudsakligen an på de döda språken, så att en skicklig latinare hålles såsom det yppersta. Men vi behöfva annat än å ena sidan en allmoge som snällt kan sin katekes och sin bibliska, och å andra sidan latinare. En man af folket finner det mått af bildning som meddelas i folkskolan för ringa, skickar derför sin son till elementarläroverket, hvarför detta blir öfverfullt, ock får honom åter såsom latinare; hvad skall han göra med det? Nej! vi behöfva en friskare ande i våra skolor, än statskyrkan kan ingifva; från henne käns en liklukt, som besmittar äfven skolan. Skilj derför skolan från kyrkan. Tiden är nu inne då barnet kan tagas från amman. Näst efter det, att våra skolor icke meddela en sådan bildning, som vi behöfva, kan måhända såsom orsak till den bristande allmänna bildningen sättas det, att undervisningen är för otillgänglig, och dess begagnande för dyrbart. Utom folkskolorna, hvilka, åtminstone mycket ofta, äro såsom bildningsanstalter alldeles otillräckliga (icke till antalet utan till beskaftenheten) finnes endast elementarläroverken i städerne. Att skicka sina barn till dessa åter är ingen småsak. Gossen mottages i skolan, då han ungefärligen har fått det mått af kunskaper folkskolan kan meddela, vid en ålder at 9—11 år; men en sådan kan icke sköta sig sjelf, utan han måste hafva en privat-lärare. Fadren måste således hålla icke allenast sin son med husrum, ved, föda och kläder, utan äfven en annan, hvilket sammanlagdt uppgår till en icke ringa kostnad — 5 3 600 rdr om året, om man ställer hushållsaktigt. Detta oaktadt skolundervisningen är så godt som fri Orsaken till, att elementarläroverken äro så ötverfulla måste sökas: först deruti att svenska folket söker bildningen och finner folkskolan otillräcklig, och för det andra deruti att uti första klassen intagas ynglingar af så späd ålder som nio år, hvarefter äfven det för inträde fordrade kunskapsmåttet är lämpadt. Jag måste erinra mig att min uppsats är ämnad för en tidning, och att den derför måste trängas inom behöriga gränsor, jag öfvergår derför utan vidare till huru jag anser skolväsendet borde ordnas för att undanrödja förut nämnde olägenheter. ; Såsom en allmän grundsats vill jag först framställa: att hvarje skola bör vara ett helt för sig, så att den bildning hon kan lemna är, om jag så får säga, fullständigt och väl sorterad. Den skall således icke vara t. ex. hälften af en annan; en lägre skola bör icke motsvara vissa klasser af en högre, så att man t. ex. i den lägre skolan läser svensk historia endast till Gustaf Adolf, i fysiken endast läran om värmet o. s. v. Den högre blir således icke en fortsättning af den lägre, utan som sagdt: hvardera ett fullständigt helt för sig. Detta hindrar likväl icke, att möjligen skolor böra eller lämpligen kunna finnas, hvilkas enda ändamål är att förbereda till inträde i en viss annan skola; men sådana torde böra mera blifva en privat än allmän angelägenhet. Såsom en annan grundsats vill jag antaga, att skolväsendet bör så ordnas, att man icke behöfver hålla privatlärare. I afseende på undervisningssättet anser jag, att om möjligt, eller i den grad det är möjligt, ungdomen befrias från hemlexor, så att all läsning sker i skolan under lärarens ledning, så att när ynglingen går ut från skollokalen, han då är fri att företaga hvad han helst behagar. En följd häraf vore, att den nu allmänna formen för undervisningen, offentligt föredrag och förhör, betydligt inskränktes, och finge lemna rum för mera enskild undervisning. . Hvad sedermera skolorna beträffar, så anser jag: 1:mo att folkskolan bör höjas, så att uti den kan inhemtas så mycket kunskaper, som för folket i allmänhet kan vara någorlunda tillräckligt. Den skulle erhålla fiera klasser, t. ex. 4 eller 5, med tillräckligt antal lärare med kunskaper, åtminstone motsvarande hvad som menas med studentexamen. Här skulle läras: Svenska språket, arithmetik, något matematik och mekanik, fysik, kanske kemi, kunskap om verldsbyggnaden, om djuren och växterna, svenska statsförfattningen, historia och geografi; allt efter lärokurser för ändamålet affattade, populärt framställde till den vidd, som för ändamålet kunde finnas lämpligt. Jag har icke nämnt kristendom, dels emedan jag anser undervisningen häruti tillkomma presterskapet, hvilket dertill lämpligen må använda skolans lokal, dels emedan jag icke anser kristendom såsom ett lämpligt föremål för skolundervisning, enär denna icke bör omfatta andra ämnen än sådana, hvaruti absolut visshet kan vinnas, hvilket i. uti religiösa frågor väl knappt torde vara möjligt i vidare mån än hvad beträffar religionens bistoriska utveckling. Det kan synas, som om jag för folkskolan upptagit väl många ämnen, men intet af dem är för en bildad menniska umbärligt, och jag skulle heldre vilja lägga till än taga ifrån. Allt beror på den omfattning man gifver dem. Jag har härvid antagit att barnet, då det kommer till folkskolan, kan läsa hjelpligt innantill; huru de skola lära detta, dermed ämnar jag icke ) Ins. har icke någon vidsträckt erfarenhet i detta hänseende, utan anför förhållandet sådant det i hans ort förefinnes.