Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1867, sida 3

j0me 2 ARD — — Jag förstår er, svarade han, med ett uttrycksfullt småleende och en fullkomligt lugn röst, — ja, jag är mycket drucken. Ett glas porter till min kalla biffstek i Marlborough var nog att berusa mig. — I Marlborough! utropade Elinor, mer och mer ur stånd att förstå hvad han menade. — Ja — jag lemnade London klockan åtta denna morgon, och de enda tio minuter jag varit ur vagnen sedan denna tid var för att äta middag i Marlborough. Då stadgan i hans röst och uttrycket i hans ögon under det han talade öfvertygat Elinor, att hvilken annan oförlåtlig dårskap än kunde fört honom till Cleveland, var det icke berusning, sade hon, efter ett ögonblicks besinning: — Mr Willoughby, ni borde inse, att efter hvad som passerat, fordrar er hitkomst på detta sätt en särskild ursäkt. Hvad menar ni dermed? — Jag menar, sade han allvarligt, — att om jag kan, förmå er hata mig en grad mindre än ni nu gör. Jag ämnar erbjuda någon slags förklaring, någon slags ursäkt, för det förflutna, öppna hela mitt hjerta för er, och genom att öfvertyga er, att ehuru jag alltid varit ett dumhufvud, har jag icke alltid varit en skurk, erhålla någonting liknande förlåtelse af Ma— — af er syster. — Är detta verkliga skälet för er hitkomst? — Ja, på min ära, svarade han med en värma, som återkallade hela den fordne Willoughby för hennes minne, och, mot sin vilja, lät henne anse honom uppriktig. vs Om det är allt, kan ni redan vara